249 in i skymningen o. s. v. Ett betänkligt factum, som ej kunde nekas, berättas af en, som sjelf dervid varit närvarande; nemligen äfventyret med katten (se Sagan), som ville rifva örat af fågeln, hvarvid denne ordentligt beklagat sig som en menniska, samt med klar mansröst ropat Deoläti namn - till betjentens stora förskräckelse, som mera stupande än springande kommit ut genom dörren. (Med denna berättelse bör kanske Scenen börjas; betjenten kommer just i sin fårska förskräckelse ut till den Öfriga betjeningen, och de göra öfver hans berättelse sina visa anmärkningar.) 8. Sc. Deoläti Besök hos Sysis. Han förundrar* sig vid inträdet, att se fyra stora svarta kattor,sii/ta ofvanpå en hög kamin, bland en hop i rad uppställda små djeflar af glas - samt i en ländstol vid kaminen en lokatt, som majestätiskt nickar åt honom. Under det han gör sina anmärkningar öfver detta samt öfver det förunderliga husgerådet, amuleter, talismaner i skåp, liksom i ett apothek, kärleksdrycker (får se ett recept till en sådan ligga på ett bord), förvandlar lokatten sig till Sysis, och frågar honom hvad han är för en gäst, som i stället för att helsa på värdinnan i huset, går och ser sig om bland hennes saker? Deolätus: «Aha, min nådigaste Tant, förlåt etc., jag var nog narraktig att i första ögonblicket taga er för en lokatt, men när jag nu ser närmare på Er, finner jag mitt misstag.» Sysis förundrar sig i begynnelsen öfver att få ett besök af Deolätus, hvilken alltid varit hennes fiende. Men Deolätus behandlar henne med mycken höflighet, och fångar derigenom hennes välvilja. Magisk och philosophisk disputation. Sysis går in på att återge Amundus menniskogestalt, men under det vilkor att han offentligen vid sitt hof skall införa och erkänna Forella såsom sin fästmö och tillkommande gemål. Allt hvad Deolätus förmår öfvertala henne till, är att låta brölloppet uppskjutas, på det att Amundus måtte få tid att småningom vänja sig ifrån sin fördom mot Forella och fatta tycke för henne. Hon säger sig Levilja detta af blött ädelmod, ooh hoppas att Deolätus icke illa upptager, det hon för det första blott på pröfvotid och för tre månader återger Konung Amundus dess gestalt; Deolätus visste ju, att endast något öfver tvenne år försvunnit af de sju, på hvilka Amundus vore fallen under hennes absoluta makt; och det berodde således helt och hållet på henne, att låta den olycklige Konungen så länge rentaf förblifva sådan som han var. Presenterar derpå sin fosterdotter Forella, som för kort tid sedan blifvit af sin moder skickad från Cypern till Fostermodren, för att der vara i säkerhet, då sakernas ställning på ön fortfar att bli alltmer betänklig och alla politiska tecken bebåda en snart annalkande kata-stroph. Sysis säger, att hon länge förutsett den, och att Drottningen i denna storm sannolikt kommer att gå under; men att hon sedan längre