253 med de troppar, som stodo under hans befäl, och som voro ämnade till att skydda slottet och hålla kommunikationen öppen mellan Drottningens rum och redden der skeppet låg). Cyprino har dock ej velat bestämdt garantera honom att få behålla sin Ministerplats; mellertid är det dock alltid godt, att ha bragt lifvet och sin egendom i säkerhet. - Tycker att Drottningen låter honom för länge dröja - dock kommer han för henne alltid tidigt nog. Arma Drottning! hvad hjelper henne nu alla hennes ränker, all hennes klyftighet och verksamhet? Finner att Jian just ej uppför sig så särdeles hederligt. - ((Pligt? Narrverk. Hvar och en är sig sjelf närmast, och detta är den första af alla pligter.» - Undrar, hvad Cyprino kan ha för mening med den instruktion han gifvit honom, att icke blott hålla sina troppar stilla, men dock under vapen och i en viss beständig militärisk oro med manövrer, piqueter o. s. v. liksom ännu fortfarande i Drottningens tjenst, utan ock inbilla henne, det PriDS JoseelinS flotta blifvit sedd på höjden af Cap------------, styrande mot land med fulla segel. Man kunde ju gå genaste vägen, och i stället för detta krångel, så som nu sakerna stode, straxt taga henne till fånga. Men sannolikt har han i sinnet ett slags raffinerad hämd*) o. s. v. Man-gipani afbryts i dessa meditationer deraf, att Drottningen öppnar dörren och ber honom vara välkommen samt ursäkta, om, som det förekommer henne, hon låtit honom något vänta. Hon säger sig vara så tankspridd och ha så många bekymmer, att hennes vänner nu måste ursäkta allt hos henne m. m. Frågar genast, hvad den förrädaren Cyprino säger? Man-gipani svarar, att, som det tycks, blott en falsk pointe d'honneur drifver Cyprino att vara envis och orimlig; men att han väl slutligen ger med sig, emedan oenighet vore så väl mellan Anförarne, bland hvilka hvar och en ville föra högsta befälet, som emellan dem och deras folk, hvilket blott bestod af hufvudstadens sämsta pöbel, som ville plundra blott och för öfrigt föga bekymrade sig om hvem som sutte vid statsrodret, samt lätt vore skingradt genom energiska mått och steg. - I svåraste fall kunde man väl vara viss på, att Cyprino, när han (hvilket han snart måste) hunnit inse att han ingenting hufvudsakligt förmådde uträtta, toge till tacka med ett litet grefskap eller marquisat, och satte sig till rö, eller tillochmed förenade sina vapen med Drottningens att återföra de öfriga till ordning. Mellertid borde hon vara beredd på, att efter en kort stund mottaga deputerade från de upproriska, hvilka tvifvelsutan skulle komma med stora ord och hotelser i munnen; men hon behöfde ej deraf låta skrämma sig, utan svara dem såsom de förtjenade. Drottningen bryter ut i sin stolthet: «Ja, trotsa vill jag dem, de föraktliga» o. s. v. Ber *) Vare härmed hnrn som helst, så rore dock Cjprino ett hufvud, hos hvilket jemväl den störste statsman kände med njtta gå i skola B. m. d.