255 dem en stor belöning; tillika vill han sjelf genast komma efter, att verkställa Florinnas befrielse, samt ber dem hålla sig alla tillgångarne öppna till hennes fängelse; frågar dem, huru soldaterne af vakten äro sinnade. De svara, att soldaterne (som för öfrigt icke visste hvad de bevakade, posterade i gångarne på temligt afstånd från Florinnas rum, blott med befallning att ej låta någon passera, som ej kunde uppvisa Drottningens ordres. -- Drottningen hade ej velat anförtro dem en så vigtig hemlighet - endast 3 personer, utom Spinamonte, visste om hemligheten; det voro de, fyra tillsammans, som en qväll burit upp Florinna i tornet; af dessa tre, alla den aflidne Spinamontes slägtingar, voro dessa två; den tredje redan död; dessa tre hade eljest utgjort ensamma hela bevakningen) föga intresserade sig för det värf, den af dem allsicke älskade Drottningen uppdragit dem, isynnerhet om Cyprino, den kände fältherren, visade sig, och talade om Florinnas räddning. Bland soldaterna trodde dess-Utom en del till hälften på de underbart berättelserna om Florinna och hennes kärlek, och de visste att de bevakade det torn, vid hvilket dessa sagor voro häftade. De begge Talarne sjelfva voro af sin slägtinge och gynnare Spinamonte genom stora löften, och egen ungdoms obetänksamhet, förmådda till att ingå i hans planer; men hans död hade bragt dem till sans m. m. - Cyprino frågar, om Florinna ännu vet om någonting? «Nej!» ~- Cyprino gläder sig att få angenämt öfverraska henne, och säger att han skall ofördröjligt infinna sig. Sedan de gått, ropar Cyprino till sig Antonio och Murusi, och uttrycker för dem sin glädje i anledning af den öfver hans förmodan lyckliga framgången af hans plan -- till hvilken det ock hörde, att försätta Drottningen i en sådan belägenhet, att hon komme att visa för folket hela svärtan af sin själ och sin sanna gestalt obeslöjad. Oaktadt han visste, att Drottningen vore af mängden bland folket hatad, hade han ej varit utan farhåga, att hon skulle söka väcka folkets medlidande genom sin utomordentliga talegåfva, ja kanske lyckas att hjelpa sig ur stormen genom nya lögner och ränker. Men nu sammanträffade allt, för att fälla henne i afgrunden af hennes alltid mödosamt återhållna spotskhet och högmod. Räknande på en stundlig ankomst af Prins Joscelins stora flotta, hvilken dock, enligt depescher dem Cyprino uppsnappat på sjön kort före sin landstigning, af storm illa skadad blifvit drifven till Greta och der ännu någon tid måste ligga på redden för att repareras, samt på det under Mangipani till interims-kvakning af hennes person och hennes skatter ställda talrika detachementet, hvars anförare dock denna morgon redan hemligen gått öfver till dem, skulle hon tvifvelsutan med hån skicka folkets deputerade tillbaka, samt i sin förblindade vrede tillåta sig de mest förolämpande uttryck, ja bära sig så oförståndigt åt, att kanske vilja låta de upproriska känna begynnelsen af