256 ein hämd med att fräckt underrätta dem, hvad hon nu sjelf trodde och hvad alltså nu är hennes tredje illusion, att folkets idol, Florinna, redan på hennes befallning blifvit af rättad. -- «Men skyndom nu att befria Florinna l» under vägen vill Cyprino tydligare utreda för dem sammanhanget af allt detta. Cyprino ställer nu Androklos under sitt aflägsnande till kommendant öfver de insurgerade, tager Joannes, Antonio, Murusi och ett väl beväpnadt följe med sig, samt ber det öfriga folket med Androklos vänta sig på den öppna platsen framför landsidan af slottet; han hoppas snart återkomma med deras befriade unga Drottning vid sin hand. Jubelrop. 4. Sc. Florinnas fängelse; Florinna slumrande på en hvilobädd. Rosa, i djup sorgdrägt (i anledning af hennes fars död), sitter nära vid hennes säng, med ett litet bord, hvarpå en dunkelt brinnande lampa, framför sig. (Florinna är hvitklädd, har om lifvet en temligen bred gördel af ljusblå färg, och i håret en fantastisk krans af rosmarin, väppling och blåklockor.) Rosa ser på Florinna, och gläder sig åt att efter så lång tid se henne så stilla slumra .- önskar att hon länge må njuta denna vederqvickelse och under sin hvila skåda blott ljufva fantasier. Florinna har länge varit kränk, och sorgen har så tärt på hennes lifs-krafter, att desorganisationen af hennes kropp jemväl angripit jemn vigten af hennes andliga helsa, och en stilla, rörande vansinnighet, blott sällan afbruten af ljusare ögonblick, öfverdragit med sin sky den klara spegeln af hennes älskvärda själ; men äfven vansinnigheten är hos henne förtjusning och febern det högsta behag. - Putsar lampan, och säger, huru otrolig hon under sina glada barnaår skulle ha funnit den spådom, att hon engång skulle få borttråna sin ungdom i ett dunkelt fängelse*) - eller då JlQU första gången vid åtta års ålder kallades upp på hofvet att hålla den tre år äldre Florinna sällskap, och denna uppmuntrade den blyga att leka blindbock med sig (här anbringas något tjenligt drag af barndoms-naivetet och hastigt knuten vänskap genom förekommande godhet å Florinnas sida), att så engång sitta vid den älskade Prinsessans sida! Ja, lifvet är i sanning ett ömkligt ting, och Florinna har rätt, som sedan en tid befallt mig att hålla fönstrens betäckningar oupphörligt tillstängda, emedan hon beslutit att aldrig mera se det förhatliga dagsljuset. - Men hvilket buller nalkas denna smärtans aflägsna boning? Skall äfven tystnadens och skuggans helgd, vår sista öfriga sällhet, betagas oss? (Dån i torn-gångarne, liksom af en talrik skara ankommande personer, samt slammer af vapen o. s. v.) Rosa spritter upp: faller på ) Påminner sig sitt glädje-rns i hofrets cirklar och på dess baler, huru hon jfts öfver att gälla för den förnämsta skönheten näst Florinna, huru tillbedd af alla unga herrar och, fastän oskjldigt, eoqnett. - Hrar dessa na äro, att beskydda henne? m. m.