259 ut? De falla härvid alla på knä och ropa: ((Florinna, hell! o Cvperns ädla Drottning!» Cyprino svarar, att de vilja ledsaga henne från denna henne så ovärdiga ort, i den boning som rättmätigt tillhörde henne - i boningen för Cyperns Konungar. Florinna säger, att en lång dröm har plågat henne - frågar efter sin Far. En svarar, att han befinner sig väl; en annan, att han är bragt i säkerhet undan sin Gemåls ondska och förtryck. Florinna ser på de närvarande skarpt, och frågar om han ej är död? Hon hade för ett par nätter sedan drömt, att han satt i himmelriket bredvid hennes Mor, och straxt derefter hade hon hört alla stadens klockor ringa, liksom till begrafning; men hon hade då uttydt det på sin egen; vore han afliden, så behöfde man ej undandölja det; hon kände sig i denna stund genom Guds nåd underbart stark och modig. Cyprino säger henne nu, att så är. Hon borttorkar ett par tårar, blickar uppåt, och säger: »Lycklig han»! faller derpå Cyprino om halsen, och ber honom nu bli sin far, sin vän, sin stödjestaf. Cyprino säger, att han gerna vill hos henne företräda fadersstället, isynnerhet då, när Konungen af Syrien åter inträffar vid hofvet. Florinna hastigt, rodnande: «0ch han är fri?» hviskande: «0ch tänker än på mig?» Cyprino ger henne derpå försäkran. Hon vill nu följa sina undersåtare, stödd på Kosas och Cyprinos skuldror; hastigt erinrar hon sig sin styfmor, och fråg'ar hvad hennes öde blifvit? Man svarar, att hon erhållit tillbud af fritt aftåg etc., men att hon i sin harm fortfar att qvardröja i sina rum och trotsa det förbittrade folket, som der belägrar henne. Florinna ber nu för hennes lif och att man skall bemöta henne med aktning och skoning; att hon bör undandragas folkets blickar, hvilket lätt kan förgripa sig på hennes person; att hon begått stora fel, men att hon vore en varelse, i hvilken, liksom fordom hos Lucifer, mycket stort och herrligt gått till grund genom egoism och öfvermod; att detta stora förtjenade vördnad, jemväl i dess spillror o. s. v. Florinna önskar blott för sin del att ännu på några dagar slippa se henne, tills hon fått höra, om hennes sinne blifvit böjdt till försoning; ber dem helsa Drottningen och säga henne, att hon ännu skall i Florinna, i allt hvad som ej strider mot folkets vilja, träffa hela en dotters vänskap och lydnad m. m. Cyprino svarar: «Allt skall ske, som du vill, min ädla Drottning! Du är dig lik i lycka, som i qval.» - Fyra riddersman komma nu in, efter Cyprinos befallning, med en blomsterlindad hängbår, på hvilken Florinna sätter sig, enligt Cyprinos begäran, och sakta utbäres. Alla medfölja; Rosa ledd under Cyprinos arm. Ö. Sc. Altan af slottet, åt landsidan; midt framför en stor öppen plats. Talrik beväpnad samling af folk, under Androklos' befäl. Folket vredgas öfver det sätt, hvarpå Drottningen skickat deras sändebud tillbaka; larmar och vill storma slottet. Androklos påminner dem, att de