294 lägsnat sig från henne, men på det satt, att hon först berömmer henne och sedan tager småningom så mycket bort från detta beröm, att slutligen i grunden ej en smula återstår. Derpå kommer denna sålunda reducerade person tillbaka och omfamnas af den talande med varmaste utrop: Hvad du är söt! hvad du är snäll! - En sentimental dam, som alltid talar om sitt hjerta, söker göra en ung narr afspänstig från en af sina väninnor och fasta honom vid sig. - O. s. v. En dame säger om en annan, hvars utomordentliga ungdomsfriskhet hon nyss berömt, att hon ej ägt någon gorge i tio år, och berättar sig känna dentisten, som satt in två tredjedelar af hennes tänder. - Två fruntimmer komma i gräl, och den ena säger åt den andra, att man bör göra mindre anspråk, när man sjelf är så gammal som en kyrkbok. - Herrarne af sällskapet äro lämpliga efter damerna, - I detsamma vaknar Florinna på spetsen af glasberget och ser sig omkring - men hela den feiska och magiska omgifningen är försvunnen. Hennes anmärkningar öfver sin flydda sköna dröm - i blandning af saknad och tröst. Hon vill nu fortsätta sin gång och kommer efter några steg till spegelbranten af berget. Hennes första rådlöshet, huru hon skall bära sig åt för att komma utföre; så långt ögat kan nå, ser hon samma lodräta vägg sträcka sig. I detsamma höjer sig solen, som för icke längesedan gått opp, fullkomligt öfver bergets topp, och upplyser starkt den på spetsen stående Florinnas figur för det nedanföre befintliga spegel- och brunns-sällskapet. Herrarnes förtjusning; alla framdraga sina lorgnetter; damernas förargelse. - En kammarherre bemärker, att denna unga okända person tvifvelsutan haft en fransyska till gouvernante, emedan hon har någonting så nobelt i sin air, som blott fransyskorna äga; han sjelf prisar sig lycklig att med mycken möda ändtligen ha bekommit i sitt hus en äkta fransysk kammarpiga, att lära sina döttrar seder och ton. .- Hon, som talar i näsan? - Ja, men förstå mig rätt, det är just den rätta fransyska förträffligheten; det gudomliga fransyska språket talas alltid i näsan. - Häröfver komma de i gräl och vilja duellera. Bringas till tystnad af de andra, som vilja i fred och lugn betrakta Florinna. Damernas utrop af harm. - Florinna ofvanföre fattar omsider sitt beslut, och slår sönder det andra af de gyldne äggen; derur komma tvenne dufvor spända för en vagn, som efter en liten tid blir så stor att hon kan sitta i den; hon stiger upp i sin dufvovagn, och försvinner sakta öfver deras hufvuden ur deras åsyn. - Samtliga narrsällskapets förundran. - En dame hotar att förskjuta sin älskare, såframt han ej kan förära henne ett dylikt equipage, som det Florinna sväfvade bort uti. - Den sentimentala återförsonar sig med sin, som nyss öfvergifvit henne för att beundra Florinna, men nu finner att en fågel i handen är bättre än många i luften. - Etc. etc. etc.