293 intränga så djupt, som han redan på egen hand gjort, i naturens och andeverldens mysterier o. s. v. Att han ägde rätt, så ofta han ville, att visa sig i sin Salamandergestalt; men för mängden af dödliga måste han fortfara att gälla såsom menniska och deltaga ihland dem i alla det vanliga jordiska lifvets öden och bräckligheter m. m. - Deolätus, mindre förvånad än glad öfver denna underrättelse, beslutar att bevista festen i Salamander-gestalt. 6. Sc. Florinna kommer, såsom det i Sagan beskrifves, till foten af kristallberget (men icke på den sidan der de 66,000 qvinfolken vistas); ser ingen omväg, förtviflar om möjligheten att komma upp för den lång-sluttande isglatta väggen, men påminner sig omsider gummans råd och skänker, slår sönder ett af de fyra gyldne äggen, sätter guldhackorna på händer och fötter samt spatserar uppföre. När hon kommit på spetsen öppnar sig för henne till den angenämaste öfverraskning Feernas undersköna land, Hesperidernas skimrande lundar. .-. Alla astral- och elemen-tar-andar*) komma i sjungande chorer Florinna till mötes - Gendillah och Phosphorinus i spetsen; den senare nu en skön strålande yngling, symboliskt costumerad. - Florinna igenkänner, glad, Deolätus i hans anletsdrag; deras samtal. - Gendillah för Florinna omkring i sitt palats, i sin park o. s. v. och förklarar henne det underbara som hon ser m. m. Denna scen är hela Diktens lyriska, magiska och mystiska culminations-punkt. Ändtligen, då tiden är inne att hon icke längre får vistas i undrens verld, berör Gendillah med en vallmostängel sakta hennes tinning, hvarvid hon insomnar, under det att de båda skyddsandarne sjunga öfver henne på blomsterbädden, att hon vid sitt uppvaknande skall hålla hela denna herrliga syn för en dröm, men att minnet af denna dröm skall styrkande och uppfriskande genomklinga hela hennes öfriga lefnad. Alla genierna dansa i ring omkring henne, och bli derpå osynliga i en tät dunkelhet, som sänker sig öfver skådeplatsen. 7. Sc. Tidigt på morgonen; platsen mellan de 66,000 fruntimrens hotell och den speglande bergväggen. De flesta damerna sofva ännu i deras kamrar; endast de eldigaste coquetterna och deras tillbedjare vandra omkring på platsen, grimacera och prata dumheter**). - Här framställas allehanda drag af behagsjuka, tomma och egenkära qvinno-charakterer. - Deras samtal, trätor, jalousier och förställda vänskaps-förbund sins emellan. .- Fruntimrens sätt att vara vänner persiffleras i tre skepnader. En flicka förtalar för ett annat fruntimmer en sådan vän, som nyss af- *) Som tillhöra L j åse t s region. **) En Medlens i sällskapet är en särdeles stor narr. - Gendillah har låtit en surbrunn (Surbrunnen G jn öman i s?) uppspringa ?id foten af berget, på det de armas helsa icke skall lida för mjcket noder galenskapen. Denne narr är Brunns-läkare,