296 sig. Man ser morgonrodnaden uppstiga ur hafvet - och ett skepp hastigt plöja vågen, med spända hvita segel. (Detta fartyg har omhord Cyprino, Lila, Rosa, m. fl.) En Salamander, af Gendillahs undersåtare, sitter vid styret. 3. Sc. Allmän glädje i slottet. Folket löper om hvarann och berättar, fastän ännu temligen förvirradt, hvad som skett. Allmän nyfikenhet att få se den ryktbara Florinna. Man erinrar sig den sköna spinner-skan, som sedan några dagar gjort så mycket uppseende i staden. [-Troubadouren,-] {+Trou- badouren,+} som varit nere vid hamnen, kommer skyndsamt för att helsa Konungen från Cyprino, som nu med sitt sällskap stiger i land, och anmäla hans ankomst. Han låter ej uppehålla sig af betjeningens och det yrvakna hoffolkets nyfikenhet, utan ilar in i Konungens rum. Snart efter komma Konungen och Florinna, med Deolätus och Gendillah, för att oför-dröjligen möta och omfamna de ankomna. Amundus ropar, i det han träder ut ur sitt rum: «Så ädla vänner går man gerna halfva vägen till mötes.» - Folkets utrop af beundran och förtjusning öfver Konungsparet, Florinna, i hvilken de igenkänna den sköna spinnerskan; deras anmärkningar öfver den obekanta, glänsande majestätliga Geiidillah, den bekanta, men nu så mild, glad och förklarad utseende Svartkonstmästaren. 4. Sc. Alla glädtigt församlade i en praktfull sal af kongl, slottet. Afvexlande samtal och vänskapsbetygelser mellan åtskilliga personer. [-Äfven-] {+Äf- ven+} de bekanta Syriska riddersmannen äro nu närvarande. Troubadouren söker, så obemärkt som möjligt, afsides betyga Rosa sin hänryckning öfver deras, för honom oförmodade, så snara återseende. Deolätus och Amundus ha dock hört dem, och säga dem, småleende, vänliga, uppmun^ trande ord. Den förre frågar Troubadouren, om han ej nu finner sig nöjd med att Deolätus på en tid skiljde honom från hans älskade, då han derigenom nu fått smaka och begripa det himmelska nöjet att återses. Troubadouren trycker tacksam och förtjust sin mästares hand. - Forella, till hvars öron ock underrättelsen hunnit om sakernas så hastigt förändrade ställning, låter anmäla sig - men Amundus vill ej se henne, utan låter be henne helt stilla begifva sig till sin Fostermor igen, eller ock till ett landtslott i grannskapet af --------, som han med en viss pension tillika vill anslå åt henne för lifstid, såframt hon så för godt finner. Man hör ett sorl utanföre, och en page kommer instörtandes och berättar, att hon bedt svara, att hon är kommen för att göra sina rättigheter gällande såsom Konungens trolofvade samt hotat med Sysis' vrede och straff, om man ej genast släpper henne in och faller henne till fota. Men med detsamma hade hon, till de kringståendes stora förundran, blifvit osynlig ocn försvunnit. Florinna ber för den arma stjufsystern och säger, att hon hoppas, det man omsider med goda ord skall bringa henne till sans; att