297 hon ej är elak, att denna uppvallning af hennes förtrytelse är så naturlig o. s. v. Men Deolätus och Gendillah förklara, att nian icke borde låta henne (och derigenom äfven Sysis) undgå en liten allvarsam näpst, som vore afpassad efter deras förbrytelse; och hade de ålagt anden Assaraton, att om denna näpst foga tjenlig anstalt, samt äfven uppdragit åt denne ande valet af straffsätt; och vore det troligtvis han, som nu begynnt sitt värf med att föra bort henne ur försalen. - Gendillah beklagar sig nu öfver sin syster Sysis, och förklarar hennes väsende. ö. Sc. Holofernes kommer ur en gatu-mynning fram på en enslig öppen plats i staden, brådskande, pustande och förvirrad. - «Det var då knäfveln till taskspeleri! och kan blott jemföras med min resa hit» etc. Beskrifver först det förunderliga och förfärliga sättet af denna resa - huru han, uppväckt midt i sin sötaste sömn, blifvit af en djefvul släpad vid håret ur sin säng och förd i skymningen öfver vatten och land - huru han våndats och sökt urskulda sig från den hastiga bortfärden dermed, att han ej vore klädd, och att han ingen hade tillhands, som hjelpte på honom kläderna - men huru då kläder, stöflar och allt flugit på honom sjelfmant; huru han frågat anden om hans namn, och denne vildt rytit honom an «Tschonatulandrielw, hvaraf han blifvit så häpen, att han ej mera vågat öppna sin mun; huru han vid aftåget önskat få göra sitt testamente, men förgäfves, samt befallt sin själ i Guds hand, emedan han trodde att djefvulen lifslefvande bortförde honom till helvete - han tror också nu att den stad han ser är satans residens. (Börjar scenen dermed, att han kommer in skrattande, och säger att man i helvete dock har rätt artiga taskspelerier för sig - Län hår nySS Sett Forella på en öppen plats der i staden förvandlas till en so af en marktschreyare, som gjorde förunderliga farcer och var klädd fantastiskt, brokigt (Deoläti tjensteande Assaraton); han har, då han trott sig märka af sin ledsagares ord*), att han skall få ännu engång återvända till sitt jordiska hem, och således nu såsom en ny Herkules och Theseus nedstigit i Orcus för att göra upptäckter, ansett såsom pligt, då han är der Gudilof icke såsom menniska utan blott såsom resebeskrifvare (och för en sådan är helvetet ratt amusant), att uppteckna sig detta märkvärdiga djurförvandlings-spektakel till minnes i sin plånbok, hvilken han framdrager ur en ficka. Nu sätter han sig på en sten vid ett gathörn och begynner att ifrigt skrifva, hvarunder han gör så många muntliga anmärkningar, mellan korta pauser, öfver hvad han sett, att skådespelet af Porellas förvandling derigenom blir för läsaren fullkomligt åskådligt. Då anden sprutat ur en ) Denne hade ock Telat inbilla honom, att han förde honom till imundi och Florinnas bröllopp, ehuru han gjort honom underdåniga föreställningar att han med dem egentligen ingenting hade att beställa. Atterboms Dikter. III. .20