299 personer - ett blomster, som bör rikligen blomstra, men för sin räkning endast derigenom njuta, att andra vederqvicka sig af dess doft och färgprakt. Hoppas, att denna ensliga blomma skall i sinom tid af en mild högre hand sakta plockas från sin jordiska stängel, för att i en fullkomligare verld, sedan hon här hunnit väl beställa sitt anförtrodda kall, ostörd af hvarje pust af begärande och sorglig lidelse, i evig åskådning af det högsta sköna försänkt lyssna till englarnes sånger och himlaspherernas numera ej på dunkelt afstånd ljudande harmonier). - Går, glad och modig i denna förtröstan. 7. Se. Slotts-borggården; festligt dekorerad; på ena sidan öppen mot hafvet. Amundus och Florinna visa sig först för folket på en altan, och träda sedan ner på borggården. Flickor, som strö blomster m. m. Efter flera lyriska stropher i en kort rhytm och lätt och jublande takt af dessa och det öfriga folket (chorer af ynglingar och flickor), och sedan Amundus och Florinna tackat dem o. s. v. sjunges mellan Florinna, Amundus, Rosa, Troubadouren, Cyprino och Lila ett slags adagio (-u-", -o-u-o); derpå slutas det hela, liksom af en symphoni med full orchester, i brusande daktyliska takter (.-w-w-uu-"). Sista stora stro-phen sjunges (liksom grundsammandraget af det helas idée) af Deolätus, Gendillah och Troubadouren; deraf upprepas af alla de fyra sista raderna; derpå af Amundus .-w- «Kärlek och Hopp!» Florinna: «Himmel och Gud!» Äter alla: «Dygden och Dikten förstå deras bud!» (Musik: dans.) *) *) Denna akt mäste till större delen omarbetas. - Utskickade ankomma från Cypern, som tillbjuda imun-dns, såsom Florinnas gemål, Cyperns konnngakrona. Scenen med suggan blir annorlunda; Ebn Roseh och Holofernes bringas der tillhopa. Deolätus går från scenen såsom Salamander-prins. Uttrycker i sin sista sång sin trånad efter Flammanda.