Vår lille konstnär är eljest ofvantill grå, med svagt olivgrå anstrykning, samt undertill ljusgrå, något skiftande i rostgult, vingtäckfjädrarna enfärgade brungrå, iris brun och benen blyfärgade. I längd håller han cirka en och en half decimeter. Kroppen är jämförelsevis lång och ser smidig ut; näbben är gulbrun och spetsig. Såsom afgjord insektätare vistas trädgårdssångaren om vintrarna på andra sidan Medelhafvet, ända ned till Kap. I maj månad kommer han emellertid åter och sprider sig då öfver hela Sverige, allt upp till Kvickjock i Lappland Det finnes näppeligen i hela landet en trädgård, en lund eller en löfskog med buskar och snår, där han icke slagit sig ned och hvilka han ej lifvar med sina melodiska toner. De andra skandinaviska länderna bebor han äfven. Mot söder går han till Spanien, mot öster till Ural. Hanen kommer först till vårt land och börjar då ofta nog att ensam bygga bo. Det händer, att han blir missbelåten med första försöket och börjar om igen en andra, till och med en tredje gång. Så kommer honan, och då hålles husesyn. Kanske kasseras därvid alltsammans. Men då blir det också brådt af. För resten är det blott ytterstommen, som hanen tilltrott sig att tillverka. Inredningen vill lilla frun — alldeles som bland människorna — gärna vara med om. Boet bygges helt lågt i någon buske och består till det yttre af torra strån och stjälkar samt är invändigt fodradt med fina rotfibrer eller strån. De fyra eller fem äggen äro ljusgrå, marmorerade med brunaktiga streck och fläckar. I likhet med så många andra at småfåglarna är också denne ytterst mån om att få behålla sitt område oförkränkt. Kommer t. ex. en törnsångare in på hans distrikt, blir det nästan alltid strid af. Segrar godsbesittaren, är allt godt och väl; besegras han, så rymmer han själf fältet. Denna fågel är en af vår faunas bästa sångare. Hans sång