vulgaris och Drosera rotundifolia som andra blomsterfällor, och då vi inom zoologiens fält hålla oss till ornitologien och på det strängt begränsa våra betraktelser, komma vi här nedan blott att rista ett äreminne öfver flugsnapparna och börja då med

Den grå.

(Fig. 13; tafla II.) Den, som icke för länge sedan är presenterad för denne hemtrefliga, tillitsfulla och förnöjsamma fågel, har nog icke så synnerligen länge vandrat på sina två ben i nordens sommarfagra lunder. 'Den grå' är nämligen ett slags 'Nisse i Hvargata', som man svårligen kan komma förbi. Men ett sådant undvikningsförsök skulle också vara omotiveradt. Den lille gynnaren är alltid glad, vänlig och okonstlad. Att någon kan ha för afsikt att göra honom illa, faller honom tydligen icke in. Han vill lefva i fred och sämja med hela världen — ja ja, undantagandes med flugor och andra flygfän. Hans kostym är mycket enkel: ofvantill grå med små mörka fläckar på hufvudet, under gråhvit med gråbruna strimmor på bröstet. Vingar och stjärt äro brungrå, de förra med smala, ljusa fjäderkanter. Näbben och fötterna äro svarta, iris mörkbrun. Hanen och honan äro lika hvarandra. Ett generellt kännetecken för hela familjen är dessutom den tämligen korta, vid roten mycket breda och nedtryckta näbben samt de af framåtfiggande, glesa fjäderborst till hälften dolda näsborrarna. Liksom alla insektätande fåglar är flugsnapparen nödsakad att draga söder ut, när hösten kommer. I Afrika tillbringa de sin mesta tid — d. v. s. då det är kallt hos oss och blott en eller annan husfluga — en sådan där, som inte gör någon sommar — är i rörelse. Men då solen börjar att alldeles för hett skina på nilvågen ner — då griper dem längtan till fädernejorden, och tåget församlas mot norden, mot norden.