norr ut man kommer. Han håller sig företrädesvis till löfskogar, parker och trädgårdar, i hvilka han gör människorna värdefulla tjänster genom sin trägna jakt. Redan i april anländer denna fågel till Sverige. Hanen kommer oftast något före gemålen — kanske för att utröna, huru långt våren avancerat. Han uppsöker då genast sin gamla bostad och börjar sjunga vackert och klart. Ty i motsats till sin förut omtalade kusin har han en vacker stämma, och den är väl skolad. Under tiden måste han sörja för sitt dagliga flugbröd och får i öfrigt roa sig så godt han kan, till dess damtåget kommer. Men då börjar bosättningsbestyren med ens. Dessa äro icke synnerligen invecklade. Ett hål i ett träd, några grässtrån, torra löf eller hvad helst man i hast kan hitta på, och allt är klart Har någon filantrop varit så generös att sätta ut en 'hålk', så tar han den med förtjusning i besittning. Äggen äro vackert klarblå utan fläckar. Till antalet äro de sju eller åtta. Till lefnadssätt och vanor är denna art mycket lik sin frände, så att någon utförligare beskrifning icke är af nöden. * Ytterligare en art, den Hvithalsade flugsnapparen — Muscicapa albicollis — häckar i stort antal på Gottland. Han är så pass lik den föregående, att man funderat på att 'sammanslå de båda arterna till en'. * Det skall finnas öfver 200 arter af dessa fåglar, af hvilka de flesta bebo de varma och endast ett fåtal de tempererade luftstrecken. De höra afgjordt till de nyttiga fåglarna och böra åtnjuta allt möjligt skydd, hvar helst de slå sig ned. Att skänka dem ett eget hem bereder fågelvännen ett stort nöje. *