Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gärdsmygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hade han fått ett duktigt slag bakunderifrån, så att gump
och stjärt rest sig i vädret och icke kunnat fällas ner igen. Detta
vållar, att han synes sakna jämvikt, allra helst som kroppen
förhållandevis är något klumpigt byggd, hufvudet stort och den långa
spetsiga näbben också ser ut att rubba balansen. Till och med
ögat ser för stort ut för den lilla varelsen, och därtill kommer,
att i detsamma ligger någonting oroligt, vaket, frågande, som man
har svårt att komma till rätta med.
Hvad färgen beträffar kunde man nöja sig med att säga, att
fågeln är brun: — mörkbrun, mellanbrun, ljusbrun. Här och där
har han emellertid svartaktiga tvärränder, hvilket gör, att den
lille icke ser allt för färgmonoton ut.
En rörligare fågel än denne får man leta efter. Ständigt är
han i farten, alltid är han munter, glad och verksam. Att se
honom rannsaka en gärdesgård är t. ex. ett sant nöje. Hvar han
kommer ifrån, kan man icke alltid få klart för sig, men plötsligt
är han där, hoppande på en slana, än på ena sidan än på den
andra, upp och ned, fram och åter, ut och in, allt under det han
låter höra några besynnerliga ljud, som likna fina knäppningar.
En samvetsgrann revisor kan icke se sig om ifrigare än han. Han
söker efter insekter, ty sådana utgöra hans föda. Det skulle tyckas,
att icke många skulle få rum i den lilla magen, men trots detta
är aptiten stark, och en god del af dagen upptages af ätande.
Inne i skogarna, helst där afverkning skett och där ris och
grenar ligga kvar i högar, eller bland bergras och snår har eljest
gärdsmygen sina käraste vistelseorter. Där är han riktigt i sitt
esse. Till synes outtröttlig kilar han ut och in mellan grenarna;
intet hål är för litet för honom; intet snår är för tätt. Kryper
han in vid marken, kommer han snart ut vid toppen, men ibland
kan han också bli borta långa stunder, så att man kan inbilla sig,
att han satt sig fast i all bråten.
I dylika rishögar bygger gärdsmygen med förkärlek sitt bo.
Saknas tillgång till sådana, kan han också etablera sig i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
