Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornsvalan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina giltiga skäl att icke komma hit upp, förrän det blir varmt,
ty hon lefver uteslutande af insekter, och dessa våga sig icke fram
ur vinterdvalan, förrän luftvärmen stadgat sig.
Under vintern hos oss dväljas tornsvalorna i södra Afrika,
där kaffrer och hottentotter bo, samt på Madagaskar, hos
malgascher, sakalaver och hovas. Till södra Sverige återkomma de
i maj och fortsätta sedan i mån efter vårens framfärd upp till
höga norden. Då sommaren fullt stadgat sig, finner man dem
öfver allt Sveriges land, allt intill Kengis och Karesuando.
I Norge häckar tornsvalan allmänt i landets östra delar samt
upp till Trondhjem. Då och då har man sett henne kretsa öfver
Varangerfjord. På Västlandet skall hon ej förekomma annat än
under flyttningstiden och då endast undantagsvis. Emellertid skyr
hon ej höjderna, ty hon häckar vid Röros, den högst belägna
punkt under våra breddgrader, där hon slår ned sina bopålar. I
Finland uppträder hon allmänt till polcirkeln samt undantagsvis
vid Enare träsk. Danmark bebor hon allmänt, företrädesvis dess
slott och städer, men i Vendsyssel skall hon ej häcka. På
kontinenten är hon spridd öfver hela Europa och långt in i Asien
men lär saknas i östra Sibirien och i Japan.
Den toalett, som tornsvalan bär, är enkel men praktisk. Hon
är alltöfver svagt metallglänsande skiffersvart och har under halsen
en hvit fläck. Kroppen är lång och smal, och så äro äfven
vingarna samt den klufna stjärten.
Som flygkonstnär kan ingen annan fågel här uppe täfla med
tornsvalan. Hon far bokstafligen fram som en blixt och kan hela
timmar hålla sig uppe i luften utan att tröttas.
Allt visar också, att hon växt och fortfarande håller på att
växa ifrån jorden ... Under årtusendenas lopp ha vingarna stärkts
och utvecklats, men på samma gång ha fötter och ben försvagats,
så att hon nu faktiskt hvarken kan gå eller sitta. Hon kommer
för den skull aldrig ned på marken annat än till följd af
olyckshändelse eller tillfällighet. Den, som skrifver detta, fann en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
