liksom motvilligt, men nödvändigtvis vidgar sig den smala springan mer och mer, och så — upp, bort ett stycke och ned igen! Vid skymningens inbrott kommer det emellertid lif i slumraren. På sina spetsiga, ljudlösa vingar ilar han hastigt framåt, gör tvärkast och vändningar, svänger sig upp och ned, kretsar kring träden och dyker ned mellan buskarna. Det ser allt så lätt och behändigt ut. Jakten är nu i full gång, och det är insekternas flykt för lifvet, som är anledningen till den skenbart nyckfulla luftvoltigen. Såsom villebrådet buktar måste också jägaren bukta. Och flitig måste den sistnämnde stackaren vara, ty nattfjärilar, mygg och harkrankar förslå så litet i en matfrisk mage. Lyckligtvis är det sällan brist på yrfän i skogar och mossar nattetid. Skulle händelsen så bli, är skärran icke bange för att ge sig ut på slätterna, till och med in i byar och städer. Mången nattvandrare har sett henne sitta på rama landsvägen och i sin tur blifvit ej så litet häpen; då hon oförmodadt lyft och glidit bort, tyst som en skugga, Många äro emellertid de, som aldrig sett och kanske aldrig komma att få se denna egendomliga fågel — en nära släkting till tornsvalan för resten. Nattskärrans gap är ofantligt, i förhållande till kroppsstorleken. Det ser ut, som skulle hon kunna sluka sig själf eller åtminstone vända ut och in på sig. Antagligen till lättnad vid insektsfångsten är det beklädt med talrika, stora och grofva borst. Näsborrarna ligga i spetsen af runda och mjuka tuber. Det lefnadssätt, denna fågel för, tvingar honom tydligen till emigration, då det lider till hösten och det tar slut på födan. Redan i sista delen af augusti eller i början af september sker flyttningen söder ut — antagligen till Medelhafsländerna. Återkomsten sker i maj månads senare del. Som vi ofvanför antydt, gör sig nattskärran icke det minsta besvär med bobyggnad. Honan lägger sina ägg liksom på slump eller hvar det faller sig. Jägare säga sig ha funnit dem midt på