Oberäknadt den nytta, de göra, äro de sommaren igenom ganska nöjsamma att iakttaga. Dagen i ända kan man få se dem segla på skogshöjd öfver fälten eller flera minuter hålla sig sväfvande på en punkt. Ha de slagit sig ned på en stolpe eller i en trädtopp, så äro de icke rädda utan tillåta iakttagaren att komma dem ganska nära * Tornfalken har många släktingar Man uppgifver, att ej färre än 57 arter skola finnas. Af dem tillhöra — utom den nu omtalade — vårt land: jaktfalken — Falco gyrfalco — som endast finnes i Lapplands och Jämtlands fjälltrakter, pilgrimsfalken — Falco peregrinus — som helst bor i berg vid sjöar och företrädesvis lefver af änder, dvärgfalken — Falco aesason — 'småfåglarnas mordängel', samt aftonfalken — Falco vespertinus — som blott visat sig här en och annan gång men som antagligen ej häckar här. * Men vi återgå till Tornfalken. Utom detta officiella namn kallas han af nerkingar, västmanlänningar och dalkarlar väderpulare, af sörmlänningarna spärring. Och nu ha vi om denna fågel intet mer att förtälja. *

Dufhöken.

(Fig. 45; tafla VII.) Hans och Greta äro ensamma hemma på gården, ty pappa och mamma ha farit till kyrkan. Det är söndag, sommarsolen skiner, och syrenerna blomma. De små leka på egen hand, så godt de förmå. Först hoppa de hage, så kasta de krans och till sist börja de att spela krocket. Men hur det är, blir det ingen fart i leken. Det fattas något