antagligen afsedd till foderplats för de små, som då emellanåt begagna den att sitta på. Äggen, som läggas tidigt på våren, äro vanligtvis fyra till antalet, c:a 45 mm. långa, ljust grågröna, oftast enfärgade men ibland glest beströdda med matta, brunaktiga fläckar. I juli eller augusti äro ungarna flyg- och jaktfärdiga. Familjen håller då tillsammans en tid, men när de unga kunna sköta sig själfva skingras de och gå hvar och en sin väg. Nätterna tillbringar dufhöken gärna på en och samma gren, som af någon för oss obegriplig anledning en gång fallit honom särskildt i smaken. Sådana där nattstationer plägar man lätt kunna upptäcka genom den anhopning af exkrementer, som finnes under grenen. • Hela Europa och Norra Asien har dufhöken slagit under sig. I Sverige finnes och häckar han från Syd-Skåne till Lappland. I Norge uppträder han likaledes allmänt allt till Ost-Finnmarken men förekommer mot norden mera sparsamt. I Finland och Danmark håller han också till. Under vintrarna begifva sig ungfåglarna utomlands men återkomma i slutet af februari eller i början af mars. De gamla draga sig, när det blir mycket kallt, ned ifrån höga norden men stanna på Syd-Sveriges slättmarker, där de ha godt om föda. Jämväl för detta grymma rofdjur är parningsperioden en ljuflig och idyllisk kärlekstid. Man kan då få se makarna lekfullt segla fram och åter eller i vida kretsar öfver den plats, de utsett för sitt bo. Deras lockton är en skarp hvissling. Skulle så inträffa, att honan under rufningen blir skjuten öfvertar hanen hennes rufvareplikt, kläcker ut äggen och föder upp ungarna. Under vanliga förhållanden rufvar han ej. Duf hökens latinska namn är Astur palumbarius. Det officiella svenska varieras ibland med hönshök och slaghök.