Gestalten ger intryck af samlad kraft och lugnt medvetande om densamma. Hufvudet är jämförelsevis litet och något platt samt försedt med en näbb, hvars öfre del i skarp vinkel skjuter öfver den nedre. De bruna ögonen ligga djupt under de framskjutande pannbenen. Halsen är kort. Kroppen bildar nästan en regelbunden oval, som emellertid får sina konturer brutna af de korslagda vingspetsarna och stjärten samt de yfviga fjäderkalsonger, med hvilka låren äro beklädda och ur hvilka de med skarpa, krökta klor försedda gula fötterna sticka fram. Ungfågelns färg är mörkbrun, med svaga skiftningar på hvarje fjäder. Hufvudet går i gulbrunt och stjärtfjädrarnas öfversta delar i hvitt. En liten kontur i samma färg löper omkring vingens ytterkant. Den gamla örnen är färgrikare och renare. Vingarnas fjädrar ha ljusnat, och det hvita i stjärten har försvunnit. Som vanligt bland roffåglarna är honan större än hanen, men till färgen äro de lika. Samtliga jordklotets nordliga länder äro att räkna som kungsörnens fädernesland. Öfver hela Europa är han spridd. I Asien går han ned till Himalaya, i Amerika till Mexico. Han häckar emellertid blott i dessa länders bergstrakter. I vårt land reder örnen sitt bo i Norrlands och Lapplands fjäll, så äfven i Norge. Det är i regel byggdt på en afsats å ett brant berg, är sammansatt af trädgrenar och kvistar och håller ofta ett par tre meter i tvärmått. Stundom bygges det i något större träd. Det användes mycket länge, antagligen under örnmakarnas hela lifstid, som ju skall vara betydligt längre än människans. Äggens antal växla mellan ett och tre, ehuru uppgift finnes, att ett örnbo med fem ungar en gång påträffats. Vanliga antalet torde vara två. Då ungen framkommer ur ägget, är han hvit och ser ganska 'söt' ut. Men detta tillstånd varar icke länge. Snart nog börja piggartade fjäderspolrudiment framskjuta på kroppen, så att den