- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
134

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsörnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

otympliga varelsen snarare kan förmodas härstamma från
igelkottarna eller piggsvinen än från mjukfjädriga fåglar. Men
utvecklingens skede förgår hastigt. Födan är riklig, kraftig och god,
och den unge örngentlemannen framträder efter få månaders
förlopp i den soignerade kostym, vi ofvan sökt skildra.

Innan det kommer så vida, ha emellertid föräldrarna haft ett
duktigt stycke arbete, ity att de fått vara på jakt dagen lång.

Innan ännu bergsspetsarna rodnat under de första solstrålarna,
vakna makarna och tänka på skaffning. Ut från hemmet bär det,
ut och upp, högt upp, upp emot skyarna. Kanske sker detta för
motionens skull, ty där uppe finnes ingenting att hämta. Jorden är
skafferiet — nu som alltid. Hon drager sålunda luftmonarken till
sig, och från lagom höjd börjar jägaren bespeja sitt vida område.
Hans öga är skarpt, och ingen skrymsla i terrängen undgår
honom. Hvarje rörelse där nere märker han. Men röfvarens
närvaro observeras likaledes af skogarnas och fältens bebyggare, och
alla skynda att dölja sig, så godt de kunna.

Där har emellertid en oförfaren unghare begifvit sig ut på en
äng för att frukostera. Hans gråhvita rygg och långa öron bölja
mellan starr och viden. Då hvilar örnen på vingarna och skjuter
ned ett stycke för att iakttaga men stannar på nytt. Djuret där
nere anar ej faran utan begifver sig allt längre ut på slätten. Då
örnen är säker om sitt byte, störtar han ned som en blixt, sveper
vingarna omkring den skuttande och förbryllade stackaren, slår
klorna i hans nacke, hugger ut ögonen och smörjer sedan kräset
i godt mak, så vida han ej genom luften orkar bära sitt byte hem
till nästet.

Utföra detta kraftprof kan emellertid icke en ungfågel, n. b.
om haren är fullvuxen. De äldre däremot baxnas icke utan våga
sig till och med på tyngre byten. Som en hvar vet, finnes det
många historier om att små barn blifvit bortförda af örnar. I
åtskilliga fall torde dessa historier vara diktade, men faktiska bevis
finnas emellertid för att alla icke äro det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 26 22:48:26 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free