madrasseradt med dun och små fjädrar. Det märkligaste torde vara, att boet fjädrar sig, så att det vidgas då ungarna växa och kräfva ökadt utrymme. Ibland uppstå hål i sidoväggarna, så att de små genom dem kunna sticka ut sina långa styren. En och annan gång har man påträffat hängande stjärtmesbon inväfda med och fästa vid fina algrenar. Både hane och hona hjälpas åt vid byggnaden, men det berättas, att den sistnämnda är flitigast. Så lär ock fallet vara beträffande rufningen. Vid denna period kan man ofta märka, att honan får stjärtfjädrarna böjda, naturligtvis af den orsak, att det är så trångt i det lilla nästet. Fåglarnas olika sätt att utföra och inreda sina bon är bland det märkligaste i all deras verksamhet. Nästet uppföres alltid på ett sätt, som är fullt ändamålsenligt, men dessutom lägger en och annan byggmästare vikt vid dekorativa anordningar, afsedda att undandraga boet upptäckt, samt vid bekvämlighet. Båda delarna ådagalägga eftertanke och känsla för trefnad och välbefinnande. Men hvarifrån ha de små varelserna dessa egenskaper, att icke säga själsförmögenheter? Och hvem har gifvit dem den tekniska färdighet, som uppförande af en slik liten mönsterboning ovillkorligen påkallar? Se där problem att lösa för tänkaren och naturfilosofen! Äggen äro i regel ett hälft tjog, ett eller några mer eller mindre gör ingenting till saken. Stundom rent hvita, äro de oftast öfversållade med små röda, glest ställda punkter, prickar och fläckar. I storlek täfla de med kungsfågelns ägg 13,5—15 mm., mot 12,—15,5 mm. för den senares. Har en liten stjärtmesfru lagt maximum af ägg eller femton stycken, kan man lätt tänka sig, hvilket grej det skall bli i det vackra, varma hemmet, då en gång småherrskapet kommer till världen. Må man sätta sig in i den saken: — femton små munnar att mätta, femton ouppfostrade små individer att städa efter! Men den lilla mamman och hennes trogna gemål baxnas ej för detta