sedan raskt sprida sig uppåt landet I april äro de nästan alla etablerade eller — beroende på olika breddgrader — sysselsatta med att reda sina bon. Detta bo är icke vidare konstnärligt inrättadt. I kanten af någon på ena sidan brant tufva — eller gärna till hälften under en sådan — draga makarna ihop några fina, torra strån, af hvilka de forma en rund, torr bale. I denna skålformiga fördjupning lägger honan vanligtvis sex ägg, gråbruna eller chokladfärgade samt marmorerade med mörka fläckar och strimmor. Det är icke så lätt att hitta detta bo, ty det är skickligt gömdt och röjes ej heller af de små egnahemsvarelserna i oträngdt mål. Ängpiplärkan, som bebor hela Europa, är allmän på vår halfö samt går i norr upp på de lappländska fjällvidderna. Jämväl i Danmark och Finland finnes hon öfverallt; äfvenså på Island och Färöarna. Hennes latinska namn är Anthus pratensis. Utom det officiella svenska namnet kallas hon här och där i Sverige för ängslärka. *

Trädpiplärkan,

(Fig. 16; tafla II.) Anthus trivialis, är till det yttre den förstnämnda arten så lik, att det vill lärdom och studier till för att kunna skilja dem åt. Olikheten består i att trädpiplärkans baktå är kortare samt näbben något tjockare. Dessutom förefinnes en del olikheter i afseende på fjädrarnas dimensioner, men i sådana detaljer skola vi ej fördjupa oss. Jag har ej glömt första gången, jag gjorde närmare bekantskap med denna älskliga lilla sångare. Det var en härlig sommardag, som lockat mig och en min vandringskamrat till en längre utflykt, så att vi till sist nådde obekanta trakter, hvilket naturligtvis i hög grad ökade vandringens behag. Omsider inkommo vi i en vacker löfäng, med ekar, björkar, aspar, alar och mångahanda andra slags träd, mellan hvilka blommande törne-, olvon- och berberisbuskar