hornfärgade näbben är mörkare mot spetsen. Iris är mörkbrun, fötterna svarta. Detta var nu brukspatron själf! Patronessan är annorlunda ekiperad. Hon är bjärt gulröd, där gemålen är röd, men vingar och stjärt ha i det närmaste samma färger och teckning, och gestalten skiljer sig i fråga om konturer, hållning och värdighet icke från mannens. Emellertid ha yngre, ännu ej fullt utvecklade och till myndig ålder komna maskulina tallbitar fått sig förelagdt att en tid bortåt bära sina resp. mammors kläder — icke just de aflagda, men sådana af liknande färg och snitt. Då står man där villrådig inför könsfrågan och får gå till en anatom, om man vill ha klart besked. Men för oss är ju sådant obehöfligt. — Det skulle ju för resten vara döden! För att fullständiga beskrifningen måste vi väl också ta till metermåttet och föra protokoll, hvilket ju är lätt gjordt. Längd 220 — 245 mm.; vingen 100—112. Det är sålunda ingen vanlig 'gråtapp', vi ha att göra med. Denne harmoniske och praktfullt klädde medborgare i fåglarnas rike bebor Lapplands skogar och träffas häckande så långt söder ut som på Östersunds latitud. Norr ut skall han gå till Karesuando. I Norge och Finland samt i ryska Lappmarken bebor han ungefär motsvarande områden och deras barrskogar. Sibirien hör han ock till, likaså Amerikas sub-arktiska nejder. Tallbiten reder sitt bo i buskar eller mindre träd, ej långt från marken. Det består af en tunn, af torra, fina kvistar flätad stomme, som inuti blifvit beklädd med torra strån. De, som sett dessa bon, äro kanske icke så många, ty fåglarna bygga sällan utmed allfarvägar utan långt fjärran i ödemarkerna, där blott renen har stig, och där räfven stryker omkring, spejande efter byte. I boet lägger fru Tallbit fram på vårsidan tre eller fyra ljusgröna, med grå och brunsvarta fläckar beströdda ägg, som i längd hålla 24—26 och i tvärmått 17—19 mm., hvilket vill säga att de,