af och an där, så skall det säkerligen icke dröja länge, förrän man får göra bekantskap med persona questionis. Och då skall man kanske, till sin stora förvåning, komma underfund med att man sett denne lille blygsamme konstnär många, många gånger förut, fast man varit obekant med hans namn, på den grund att det ej vid tillfället funnits till hands någon, som kunnat förrätta presentationen. Saken torde vara den, att det ägt rum förväxling mellan denna fågel och andra, t. ex. gråsiskan, gulsparfven eller ortolansparfven — hvilken senare emellertid och i sin ordning icke är allmänt bekant —. Olikheterna mellan de två sistnämnda äro emellertid i ögonen fallande, och vid en närmare granskning eller en jämförelse är det näppeligen möjligt att misstaga sig. Hämplingen har röd panna och är askgrå på hjässan och nacken samt hufvudets och halsens sidor. Skuldrorna och ryggen äro kastanjebruna, öfvergump och stjärttäckare hvitgrå med svarta fläckar. Stjärtfjädrarna äro svarta med hvita kanter på båda sidor Handpennorna svartaktiga, de inre med delvis hvitt utfan. Armpennorna svartfärgade, de inre bruna, alla med ljusa spetsar. Strupen är hvit med små svarta punkter, bröstet körshärsrödt, mage och undergump hvita, sidorna bruna. Honan saknar det röda på pannan och bröstet och är ofvanpå samt på bröst och sidor öfverströdd med mörka fläckar. Vintertid liknar hanen honan, enär det ljusa fjäderbrämet då höljer det röda på bröstet, så alt detta endast helt svagt lyser igenom. Han är äfven då fläckig på hufvudet. Iris och näbb äro bruna, fötterna rödbruna. Stjärten är djupt klufven. Fågelns längd är 140 à 150 mm.; han är sålunda mindre än gulsparfven, som håller 170 à 185. Vill det sig väl, kan man vid en sådan promenad finna ett par hämplingmakars lilla bo, som vanligtvis är byggdt i en enbuske af rotfibrer, torra strån och mossa samt inuti fodradt med ull och hår. I detta bo skall man då — om man kommer i rätta tiden —