Då börjar man med att modellera en hängande båge tätt under takfoten. Det går hurtigt och gladt. Som glänsande projektiler, utskjutna ur något mystiskt vapen, ila de små arkitekterna efter lämpligt materiel, som de hämta i diken eller pussar, bearbeta med sin saliv och sedan konstnärligt foga till förut anbringade partiklar. På så sätt tillväxer den lilla byggnaden raskt, och snart presenterar den sig i storlek af en fjärdedels kokosnöt, med det yttre knottrigt och af lerans färg. Det inre är slätadt samt omsorgsfullt madrasseradt med hår och fjäder. Om lera saknas, konstrueras boet af jord eller torf, men härvidlag torde salivåtgången — bindemedlet — vara betydande. Ibland händer det, att byggmästarna bedraga sig på sitt materiels konsistens. A. T. Gellerstedt berättar, att han en gång vid Utklippans fyr utanför Karlskrona iakttog ett antal hussvalor, som ville begagna sig af i och för eldstadsreparationer ditförd lera, med hvilken de byggde och byggde en hel sommar utan att ändå få bona färdiga, enär dessa rasade gång på gång. Till sist och under det vanliga bondlandssvalor fostrade härskaror af ättlingar, måste de — naturligtvis med sorg och grämelse i sina små hjärtan — ge alldeles tappt och resa sin väg utan att, den sommaren, ha haft någon föräldraglädje. Sådant där förekommer nog dock emellertid bara undantagsvis. I regel bli boen så pass starka, att det vill kraft till att få bort dem, när och ifall detta af estetiska eller hygieniska skäl måste ske. Är allt emellertid väl beställdt, lägger honan i slutet af maj eller början af juni i det mjuka, varma nästet fyra eller fem glänsande hvita ägg, som båda makarna sedan tura om att rufva. Under tiden för den tjänstledige ett muntert, rörligt lif. Med ljungande fart ilar han i vida kretsar genom rymden, naturligtvis på jakt efter luftens lätta villebråd. En fluga, som en sådan där liten jägare fått ögonen på, är absolut förlorad. Då hjälpa inga flygfinter eller kastningar. Fienden är smidigare och rörligare än