Till sin korpus är fågeln icke särdeles betydande, livarken beträffande storlek eller vikt. Hanen håller i längd cirka 320—335 mm., honan 250 — 260. Ben och näbb äro långa och vittna oförtydbart om att familjen räknar nära frändskap med snäpporna, från hvilka de emellertid i mångt och mycket skilja sig. Brushanen är flyttfågel och tillbringar vintern söder om Medelhafvet, ibland ända nere i södra Afrika; men solen har ännu icke passerat ekvatorn och börjat hvälfva sin bana upp emot norra polen, förrän i hans bröst vaknar en brinnande längtan till fädernejorden. Ty denna är här! Här uppe prunkar han i hela sin vårliga prakt, här uppe kämpar han med lif och lust sina riddartorneringar, och här ser han — som ganska passiv åskådare för resten — sin ätt tillväxa. Om vintrarna och nere i södern är brushanen till sitt yttre en helt vanlig brunspräcklig fågel, som har mycken likhet med en ung svartsnäppa — de röda benen oberäknade — men när hemlängtan börjar hemsöka honom, börjar också hans dräkt samtidigt undergå en högst märkvärdig förvandling. Kring hans hals utväxer då en af långa, styfva, i spetsen bakåtböjda fjädrar bildad krage af för hvarje individ olikt skiftande kulörer, samtidigt med att ansiktets sidor öfverdragas med i bjärt gult färgade vårtor. Det är ej så mycket färgernas mångfald, som gör olikheten, utan egentligen den hos hvarje hane olika fördelningen af dem. Svart, hvitt, brunt, rödbrunt och grått växla om hvarandra i de mest skiftande grupperingar, och kontrastfärgernas verkan är särskildt i ögonen fallande. Krage och örontofsar bryta sålunda ofta af mot hvarandra i skarpaste motsats: på en ljus botten ser man mörka fläckar och strimmor, och är botten mörk, skimrar den i en metallglans af purpur, grönt och violett. Ryggen är antingen svart, spräcklig af svart och hvitt eller svart och rostgult, ofta med ett violett metallskimmer på det svarta. Öfvergumpen är gråaktig, vingpennorna svartskimrande med ljusa spolar, armpennorna grå med ljusa kanter; stjärtpennorna gråbruna, de mellersta med