Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brushanar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sin korpus är fågeln icke särdeles betydande, livarken
beträffande storlek eller vikt. Hanen håller i längd cirka 320—335
mm., honan 250 — 260. Ben och näbb äro långa och vittna
oförtydbart om att familjen räknar nära frändskap med snäpporna,
från hvilka de emellertid i mångt och mycket skilja sig.
Brushanen är flyttfågel och tillbringar vintern söder om
Medelhafvet, ibland ända nere i södra Afrika; men solen har ännu
icke passerat ekvatorn och börjat hvälfva sin bana upp emot
norra polen, förrän i hans bröst vaknar en brinnande längtan till
fädernejorden. Ty denna är här! Här uppe prunkar han i hela
sin vårliga prakt, här uppe kämpar han med lif och lust sina
riddartorneringar, och här ser han — som ganska passiv åskådare
för resten — sin ätt tillväxa.
Om vintrarna och nere i södern är brushanen till sitt yttre en
helt vanlig brunspräcklig fågel, som har mycken likhet med en
ung svartsnäppa — de röda benen oberäknade — men när
hemlängtan börjar hemsöka honom, börjar också hans dräkt samtidigt
undergå en högst märkvärdig förvandling. Kring hans hals
utväxer då en af långa, styfva, i spetsen bakåtböjda fjädrar bildad
krage af för hvarje individ olikt skiftande kulörer, samtidigt med
att ansiktets sidor öfverdragas med i bjärt gult färgade vårtor. Det
är ej så mycket färgernas mångfald, som gör olikheten, utan
egentligen den hos hvarje hane olika fördelningen af dem. Svart, hvitt,
brunt, rödbrunt och grått växla om hvarandra i de mest skiftande
grupperingar, och kontrastfärgernas verkan är särskildt i ögonen
fallande. Krage och örontofsar bryta sålunda ofta af mot
hvarandra i skarpaste motsats: på en ljus botten ser man mörka
fläckar och strimmor, och är botten mörk, skimrar den i en
metallglans af purpur, grönt och violett. Ryggen är antingen svart,
spräcklig af svart och hvitt eller svart och rostgult, ofta med ett
violett metallskimmer på det svarta. Öfvergumpen är gråaktig,
vingpennorna svartskimrande med ljusa spolar, armpennorna grå
med ljusa kanter; stjärtpennorna gråbruna, de mellersta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
