medlemmarna kunna reda sig på egen hand. Då beger också han sig af. Ungdomen får komma efter. Detta sker redan i juli månad. Skogssnäppans flykt är mycket ledig och behaglig. Hennes lockton om våren har bokstafverats med titilui, titilui, titilui. Kommer man boet för nära, skriker den oroligt kring fridstöraren flaxande hanen skarpt tepp, tepp, tepp! Under flyttningen mana de hvarandra med det hastigt upprepade tuitt vitt vitt, tuitt vitt vitt. * Vi ha ofvan i stort angifvit skogssnäppans häckningsområde och tillägga här, att fågeln är ganska sällsynt i Norge, där han dock dväljes i skogarna in i landet. Danmark besöker han endast under flyttningarna, och ej heller i Finland är han vidare talrik. * Skogssnäppans svenska bygdenamn äro gropsnäppa, gråbent snäppa, gråbena, enkel beckasin, mavipa, horsgök, af hvilka åtskilliga — som synes — äro rätt oegentliga och bero på förväxling. I Norge heter hon graabenet sneppe; i Danmark graabenet klire, svalesneppe, svaleklire, sort eller hvidprikket tinksmed. Finska namn äro harmaajalka-vikla och murtasippi vikla. *

Brushanar.

(Fig. 48; tafla VIII.) Fåglarnas Don Quijote det är brushanen — Machetes pugnax. — Den, som tror på själavandringen, måste nästan ovillkorligen förutsätta, att bemälda fågelindivider i en föregående tillvaro uppträdt i skepnad af dessa riddare, hvilkas förnämsta nöjen voro torneringar och andra vapenlekar och som i och för sina strider smyckade sig med de finaste klädebonader de kunde få tag i.