Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brushanar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvitaktiga eller rödbruna fläckar eller tvärband. Bröstet är svart och
hvitt, mage, undergump och undre vingtäckare hvita. Iris och
näbb äro bruna, fötterna vanligtvis gulaktiga.
I denna lysande skrud nästan fullt färdig landstiger
brushanen i april månad på sydsvensk jord och drager sig sedan så
småningom norr ut, så att han vid sommarens intåg är utbredd öfver
hela Sverige, allt upp på Lapplands myrar och fjäll. En tid efter
hanarna anlända honorna, som äro helt enkla att påse: bruna på
hals, bröst och underkropp samt spräckliga af svart och brunt på
rygg och vingar.
När könen så småningom funnit hvarandra på nordisk mark,
uppsöka de företrädesvis gräsbevuxna, sumpiga mader och träsk,
helst sådana, som gränsa intill hafvet eller någon insjö. Här
samlas de kolonivis, ty — skam till sägandes! — lefva de som
mormoner — i månggifte. Bredvid hvarje häckningsplats finnas
särskilda lekfält, där hanarna dagen i ända kämpa med hvarandra
och dit de snart återvända, om de blifvit skrämda.
Den, som skrifver detta, har aldrig lyckats få se en dylik lek
i det fria här i Sverige, men i Jardin d’Acclimatation i Paris samt
i de zoologiska trädgårdarna i Berlin, Hamburg och London kan
man hvarje vårdag i timtal få stå och betrakta lekarna. Det är
egentligen på förstnämnda ställe förf. studerat dem.
Stridsleken tillgår så, att två hanar uppställa sig på en eller
ett par meters afstånd från hvarandra, hvarefter de sänka
hufvudena, rikta näbbarna framåt och störta ihop. De mottaga stötarna,
som äro ganska kraftiga, utan att bäfva, än i ’ansiktet,’ än på
halsen och än på bröstet. De förut omtalade gula vårtorna omkring
näbbroten antagas vara tillkomna för att neutralisera stötarnas
verkan. I öfrigt må sägas, att näbbarna äro så inrättade, att de
näppeligen kunna göra stor skada, ty de äro mjuka i spetsen och
därtill rätt trubbiga. Under leken resa fåglarna upp halsfjädrarna,
så att framdelen blir mycket yfvig och det ser ut, som hade de
stora blåsor i nacken. — Torneringen fortsattes, till dess kämparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
