Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med stadiga fötter och tår försedda röda ben, och den i s-form
svängda, ej så särdeles långa halsen sitter estetiskt fogad till bålen
samt uppbär harmoniskt det ädelt rundade hufvudet, som är
försedt med en lång röd näbb. Dräkten är svart och hvit. Det
svarta sitter på vingarnas nedandelar; allt det öfriga är hvitt. På
bröstets framkam hänger en liten raggfrans. Ögat, hvars iris är
brun, omgifves af en naken svart plätt. Båda könen äro lika.
Storken finnes i mellersta Europa samt i Afrika, Persien,
Indien och Japan. I vårt land förekommer han egentligen endast
i Skåne. 1 forna dagar var han äfven tämligen allmän i Halland,
ända upp till Varberg, och ännu i dag gör han små utflykter upp
åt västkusten till Göteborg samt än längre men utan att bosätta
sig. Olyckan med oss svenskar är, att om vi få ögonen på en
för orten ovanlig fågel, så skola vi bums sta och skjuta honom.
Det borde vi absolut låta bli. Då kunde det hända, att vissa
ganska trefliga fågelarter så småningom bredde ut sig och togo i
besittning trakter, där de nu icke alls finnas till.
Efter denna parentes anteckna vi, att fågeln i turistsyfte ibland
utsträcker sina resor nordpå ännu längre än ofvan angifvits.
Vårtiden har man af honom haft besök i Värmland, i Uppland och
ända upp i Dalarna. Till västgötaslätten kom han upprepade
gånger för några årtionden sedan, men tror ni, att han fick vara i
fred? Nej då! Eljest hade kanske undertecknad vid det här
laget kunnat sitta och teckna efter lefvande modell, i stället för att
— som nu — rita ur minnet från bekantskaper i Skåne,
Nordtyskland och den stora staden Strassburg, som tyskarna knyckte
från fransmännen 1871.
Strassburg tyckes storkarna ha en synnerlig förkärlek för, och
uppenbarligen äro de förälskade i Ervin och Sabina von
Steinbacks härliga skapelse, den gotiska katedralen. Med svett och
möda klättrade vi en gassig försommardag upp till det ofärdiga
tornets plattform och kunde från denna svindlande höjd se direkt
ned i grannhusens skorstenar, men vi sågo också på taken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
