emellertid att de dädanefter fiska i kompis. De sprida sig på kedja kring mynningen af en vik och börja sedan avancera mot stranden under häftigt plaskande med fötter och vingar samt under upprepade dykningar. Häraf skrämmes fisken in på grundt vatten, och när bolagsskrakarna fått honom dit — ja, då blir det storkalas af! Kanske är här platsen att meddela, att storskraken är en ytterst skicklig fiskare och att hans förnämsta föda består af småfisk. Hans näbb är särskildt konstruerad för fångst af vattnets glatta barn. De båda halfvorna äro nämligen på ömse sidor försedda med hvassa, bakåt riktade 'tänder', som betaga ett ev. byte allt hopp om att återvinna friheten. Fågelns utomordentliga rörlighet och snabbhet i och under vattnet göra honom till en för fiskar ytterst farlig fiende. I regel trifves denna fågel endast där det är klart vatten och helst där botten består af sand eller grus. Vassar tycker han icke om och icke heller gyttjebotten. Äggläggningen börjar i slutet af april. Där ej någon Per Bölja står redo att sätta upp holkar åt honan, slår hon sig ned i något ihåligt träd. Storskraken är icke rädd för kyla, snö eller is, men blir det ram filbumvinter, drifves han till emigration. Som alla andra flyttfåglar ger han sig då af åt söder men ej fullt så långt som de flesta andra. Vanligtvis stannar han på denna sidan om Medelhafvet. De släktingar, som bebo Ryssland och Sibirien, breda ut sig på ett Medelhafvet motsvarande bälte i Asien, som sträcker sig till Kina och Japan. I god tid om våren bege sig fåglarna emellertid åter mot norden. Hos oss är storskraken spridd öfver hela landet, talrikast på Östersjökusten. Vid Västkusten häckar han ej men är talrik under hösten och milda vintrar. Emellertid är fågeln icke uteslutande hänvisad till saltvatten. Han bebor Skånes och södra Sveriges