Bo vid bo; i hundra-, i tusental, äro uppradade på dessa berg. I hvart bo lägges endast ett enda ägg, hvitt eller blågrönt, samt kring tjockändan marmoreradt med mörkbruna eller svarta streck och fläckar. Det är omkring 80 mm. långt och håller vid pass 50 i tvärmått. Man skulle kunna tycka, att släktet, med denna ringa produktion, ansenligt skulle minskas och så småningom dö ut, men detta är visst icke fallet. Det hjälper ej ens att fångstmän årligen bemäktiga sig ungar i hundratusental. Hemligheten torde vara, att mer än en 'kull' lägges om året af hvarje par. Då ungen framkommit ur ägget, är han höljd af ett kort, tätt dun, samt ofvan brunaktig, med hufvud och bakhals med gulhvita, långa dunspetsar, under hvit strupe och sidor gråfläckiga. Fram på sommaren blir han gråsvart ofvan men har framhals och hufvudets sidor hvita. De unga sillgrisslorna äro så lystna efter fisk, att deras stackars föräldrar ha ett hiskligt jobb att försörja dem. De sitta dag och natt på berget och vänta på födan, och strax de fått den, vilja de ha mer. Häraf uppstår på branten trängsel och oreda, och än störtar ett ägg ned och krossas jämmerligen mot klipporna, så att gulan rinner i långa strimmor, än är det en mindre försigkommen unge, som ramlar utför och slår sig fördärfvad. Detta medan de älskliga små ännu icke ha flygfärdigheten inne. Ha de härutinnan ernått lämplig grad af skicklighet, blir det ytter värre. Då sitta de, som kunna flyga, radvis på lur och speja efter en återvändande lycklig fiskare, och vare sig sedan det är deras egen pappa eller mamma eller någon aflägsen onkel eller tant, så flaxa de i hundratal emot honom eller henne, och kring den glittrande sillen i fångstfågelns näbb uppstår nu en vild strid. Nå, denna slutar nu alltid med att någon segrar. Nöjd och belåten skyndar nu denne undan med sitt rof, under det alla de andra ånyo intaga sina observationsposter för. att om någon minut börja samma strid om igen.