Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
SN BAKKSAGA
ut. Förut hade den imponerat på honom,
föreställt det oupphinneliga, det högsta i hans lilla
värld, där han stod längst ner, vördande, blindt
beundrande, böjande sig för makten och det
högre vetandet. Nu när han var utlöst ur den
kretsen, föll respekten med ens bort. De hade
numera ingenting att säga öfver honom, måttet
saknades och han var icke längre under dem;
han befann sig utanför, kunde icke jämföra sig
med dem, kände att han var fri och att
olyckan förstorat honom.
Så kom han ut till Skamsund igen. Det
var en eftermiddag, när ångbåten lade till vid
bryggan. Lotsar stodo där och hängde, några
verkligen i afsikt att visa kamraten sitt
deltagande, andra bara for att få se hur han såg ut.
Ett tungt allvar råddie där i grupperna på
stranden, ty hvar och en kände att samma olycka
kunde drabba den bäste och när som hälst,
ty knappast ett skeppsbrott därute hade
kunnat förklaras riktigt.
Innan landgången kom ut, stod öman och
plockade trådsändar från rockärmens slag där
galonerna suttit. Han hade hela vägen läst
öfver hvad han s|kulle säga, och han hade räknat
ut hur han skulle se dem i ögonen, ty han
kunde se folk i ögonen, då han hade rent
samvete.
Han lyftade handsäcken frän bänken, och
stack i detsamma biljetten i munnen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
