Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
17
ha händerna lediga; gjorde sig bred i bringan
när han gick öfver landgången, hälsade
mästerlotsen, men glömde därigenom biljetten, så att
styrmannen själf med ett lustigt ord måste taga
den från hans läppar. Detta åstadkom en
rubbning i hans uppgjorda program för
hemkomsten, det högtidliga hade girat öfver i det
komiska och att söka krafla sig upp igen var icke
värdt.
Mötet antog således en ganska hvardaglig
prägel.
»Stå på dig, gamle gosse,» hälsade
mästerlotsen. Och därmed var allt sagdt, ty de andra
lotsarne nickade bara bifall, glada att vara
ifrån’et.
Öman gick mörk uppåt åsen, bakom hvilken
hans stuga låg. Hustru hade han icke som
väntade, ty han var änkling, man han hade en
tioårig son. Den vågade väl icke knysta, men
han hade ett ansikte, som kunde göra miner, och
han hade ögon, som icke kunde hindras att tala.
För att afstyra all meddelsamhet från den sidan,
öppnade fadern dörren med ett ryck och
kastade en befallning åt gossen, som satt vid spiseln
och sysslade med långrefslådan: »Gå ut i
sjöbon, Torkel, och nacka opp näten I Här skall
fiskas!»
Torkel gick, gladare än han själf hoppats,
ty han såg fadern fri och modfull.
Strindberg. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
