Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK BABNSAGA
35
stämplarne? Inte? Ljuger du pojke får du
smörj.»
Torkel hade icke sagt ett ord.
»Du säger ingenting, för du är en räf, men
jag ser på dina ögon hvad du tänker, för jag
kan se midt igenom folk, jag. Du tror att jag
är full, förstås; men, de’ ä’ ja’ inte I Ser du.
Jag har aldrig varit full i mitt lif, för de kan
jag inte bli; och de ska jag säga dig, att det
var orättvist, när de fällde mig i rätten.»
Detta var det bedröfligaste stadiet när
gossen hörde fadern förnedra sig till förtrolighet,
han som nykter aldrig talade om sina
angelägenheter. Fastän han var en stark och
smidig natur, kunde han knappast vänja sig vid
dessa uppträden. Af sin mor hade han lärt
att göra sig döf och blind, göra sig hård, och
låta’t rinna af sig, men detta retade fadern ändå
mer. Denne kände på sig, att hans ord icke
trängde fram dit de ville.
»Hör du, hvad jag säger?» röt han då.
Nu gällde för Torkel att svara eller icke
svara. Svarade han icke, så förnyades tillropet:
»Svarar du lymmel? Hör du?»
Svarade han nu, gällde det att få det rätta
undergifna tonfallet, ty kom svaret det minsta
kantigt ’eller uddigt, så small det.
Dagar funnos då det var lika galet
antingen hon svarade eller inte, och när han då
visste att det skulle smälla i hvilket fall som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
