Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
SN BAKKSAGA
helst, bestod han. sig nöjet att slunga ut ett
oförskämdt: »Visst hör jag,» under det han kröp
ner ,till öronen i tröjkragen.
Läget var nu kommet därhän att det måste
smälla. Torkel tittade i lä och lovart, om icke
räddning fanns. Och se bakom focken samm en
ejderkulle.
»Ådfågel i lä I» varskodde han.
Fadern kastade rortaljan öfver hufvut,
bekräftade sakförhållandet och slängde bössan till
kinden . Torkel gjorde en tyst bön för ett
lyckligt skott, ty bommade han, då...
Skottet brann af, och två bukar i vädret.
»Fall» I kommenderade lotsen. Och strax
därpå håfvade han in bytet; gräfde med tummen
i bröstfjädrarne, och uttryckte sin belåtenhet
med ett grymtande.
Stormen var öfver, blod hade flutit, det
hade smällt och nu var det lugnt.
När de landade vid skäret, drogs båten upp
på land och ställdes långt öfver högsta
vattenståndet, hvarpå Öman gick att öppna sin
sjöbod.
Skäret låg som en ankrad flotte midt i
hafvet, kunde man säga, och yttre skärgården
syntes i väster ungefär som stänger eller
rund-hult flytande på vattnet.
Torkel trifdes alltid härute, ty han kände
sig som ombord på ett skepp eller i en ballong,
helst när det var stillt, ty då gick vatten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
