Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BB BABXSAOA 37
luft i hop och skäret sväfvade midt i något tunnt,
ljust, öfvertäckt af en kupa, som om dagen var
mjölkhvit eller blå, ibland ullig, och om natten
fullsatt med hvita ädelstenar blixtrande likt
dem han sett i en ring, som åldermannens fru
hade burit.
Härute mötte man inga människor, men det
fanns så mycket annat att se på. Själfva
stenarne i stranden voro olika dem i land, buskarne
och örterna voro nya, fåglarne ej samma sort
som ini Skamsund; den svarta skarfven,
vildgässen, hafsömen, strykande lommar, labben,
ådfågeln och alfåglarne hade efterträdt
skräcken, svärtan, prackan, gjusen, änderna och
måsarne. Allt var större och mera brokigt. Och
hittade man något i stränderna här, så kunde
det ha värde, erbjuda öfverraskningar som
julklappar.
Torkel, som icke varit på Måskläppan detta
år, gick ut för att hälsa på sina gamla
bekanta lekplatser. Högst på skäret hade han
ett kummel med flaggstång, där brukade han
leka fartyg, och stången var stormasten på
skäret. När han låg på rygg däruppe och molnen
tågade, såg det verkligen ut som om hela
klippan seglade framåt för god vind.
I dag kunde han icke återfinnja nöjet i sina
förra lekar; allting var dessutom förändradt, såg
annorlunda ut, hade förlorat sitt värde, och
sannolikt var det där, som händt fadren, blifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
