Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA 43
ligen en gång försökt att ge honom draf, men då
hade han vändt genom vind och, slagit, så länge
det fanns en spån kvar af ho’n. Hästen hade
en sådan, afsky för brännvinslukten, att han icke
ens rörde gräset omkring bränneriet, om det
nu var det!
Emellertid, Vickbergs far hade fått för många
på söndagsmorgonen och gick och föll nere i
stranden. Ruten gick i närheten och betade,
men låtsades icke se Vickberg. Som en
landtmätare stegade han opp sitt bete med
fram-fötterna, en före och en efter, tills han slutligen
kom fram till den döddruckne. Först luktade
han på honom, men drog straxt halsen tillbaka,
lag hufvudet och öron bakut, gäspade så att
alla tänderna syntes, blåste ut ett tag för att
visa sin afsky. Därpå syntes han bemanna sig,
— det är Vickbergs far som själf berättar —
lutade sig ner och tog med framtänderna i
stortröjan, midt i bringan, bar honom ner till
sjökanten, och doppade honom tre gånger —
ackurat tre gånger alldeles som han kunnat räkna —
och så lade han honom varligt på strandens
tångbale och gick sin väg — utan att säga
ett ord I — Det är Vickbergà far som berättar.
»Och si,» tillade sagesmannen, det var inte det
med räkningen, för hönsen kan räkna till fem
— utan det var hans klara öga, när han såg
på mig I Det såg med hälsa och förstånd och
blidhet, så att jag skämdes, när jag tog upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
