Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
47
voro slut och anstalten, skulle rengöras och
stängas. Ingen sa någonting åt gossen, ty hvar och
en hade nog med att tanka på sig själf. Och
när han en morgon fann karantänshuset stängdt,
gick han att söka mästaren för att höra sig
om. Doktorn var som vanligt godlynt mot
barnet.
»Jo, du är ledig nu min gossel» var allt
hvad han sade. Och då pysen dröjde, tillade
han: »Pengarne få stå inne till kommunalens
förfogande.»
Då gick Torkel öman upp på
vindskammaren, klädde sig i söndagsdräkten och gaf sig
därpå ut att söka en båt, ty nu var han
besluten fara öfver sundet att gripa lyckan. Gå
och fråga kommunalen vågade han ej, ty han
var så säker att de skulle svara nej till hvarje
hans anhållan. Kommunalen var nämligen
någonting motigt till sin hela natur, och som
alltid hindrade och sade nej. Be att få låna
en båt var icke heller lönt, ty då skulle man
fråga, hvarthän han ämnade sig. Slutligen
erinrade han att fadern hade dragit upp på land
en gammal ökstock, som var gisten i alla nåten
och hade ett hål i botten. Han styrde alltså
stegen till baksidan, fick rätt på ökan och
började undersöka den. Med kännarens öga insåg
han snart att den kunde lagas, och i den tron
gick han genast till verket. Med mossa och dref
lyckades han på sex timmar täta båten och få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
