Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
59
när denne tillkallats för att höras, ljög han sig
fri; och Torkel stod där äfven som lögnare.
Hans inre reste sig mot de två falska
beskyllningarne och orättvisan, och han glömde sig.
Erhöll två örfilar, en af källarmästarn och en
af hofmästarn, och till råga utslungade
principalen en hotelse om att han skulle få gå, gå
hem till sina svinstior på andra sidan.
De försummade gästerna snäste honom, för
första gången, hvilket gjorde honom så mycket
mer ondt som han endast var van att se
vänliga ansikten.
Det var en riktig olycksdag, och han kände
som en lättnad när han skickades ärendet ut
på ön att bli ensam. Då först grät han öfver
lifvet och dess orättvisor, och han märkte för
första gången, att han stod ensam i lifvet.
Och nu mörknade det omkring honom,
allting blef sträft och fult; allt ondt han sett och
hört men hållit ifrån sig, trängde sig nu på
honom. Och han såg att människorna här på
stranden visst icke voro bättre än de däröfver;
de buro endast finare kläder som dolde
smutsigt inunder, och de voro egentligen här för att
tvätta sig. Han erinrade Vickbergs ord däruppe
på berget och här var Ebal, där synden bodde.
Det stämde, ty här arbetade ingen af
herrska-perna, utan de lefde i sus och dus som
förlorade sonen; de gingo rusiga i säng och stego
rödögda upp när solen stod högt på himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
