Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
EK BARKSAOA
Och fruarne gingo i skogen med ungherrar, och
det var mycket saker, som bestämdt icke var
vackert.
Han hade kommit fram till rågtäppan som
nu hade gulnat likt skorpan på dubbla smörbröd;
blåklint och prästkragar stodo där ännu,
sorglösa som om de ej visste att lien snart skulle gå
öfver dem. På Skamsund fanns inga blommor och
här hade han aldrig haft tid att plocka några.
Utan att tveka sprang han öfver diket, och
skulle just sträcka handen efter en blåklint,
då det underliga knarrandet hördes rätt
framför honom. Det lät som en varning, men gossen
tog det som ett gäckeri, schasade och grep sina
blommor, dock alltjämt hållande sig på
åkerrenen, ledd af sin säkra känsla att det var orätt
trampa i åkern.
Knarren fortsatte att knarpa sin varning,
men gossen tyckte bara att det var lustigt
och fortsatte sitt oskyldiga nöje. Då hörde han
ett vresigt skrik bakom sig:
»Ska-ru gå i åkern din hundra! Ja ska min
själ hjälpa dej I»
»Jag går inte i åkern, jag går på renen,»
hann han svara, men mera icke, ty nu kom
ar-rendatorn rusande...
Torkel flydde, och kastade sig öfver
gärs-gården, sprang genom skogen så länge han
orkade och föl] slutligen öfver en trärot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
