Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABASTANMISTABNS BBBÄTTELSKB 123
siggått i hennes sinne. Hon hade kastat en blick
uppåt taket som om hon sökte något där,
någon osynlig hand kanske. Eller hade hon hållit
till godo, emedan hon slutligen insett att det var
välförtjänt vedergällning, och därför gjort sonen
oansvarig. Eget var, att han, oaktadt förtviflade
ansträngningar att framkalla samvetskval,
aldrig kände en förebråelse. Det var som om det
skett utan hans vilja, och som om det skulle
ske.
Men likafullt, där var en gränssten i hans
lif. Strängen var klippt och han föll ut i
lifvet, ensam, löst från moder och jordelif,
och han erfor som om han varit född utan far
och mor. Båda voro honom främmande
personer, som han funnit naturligast kalla herrn och
frun. Vid universitetet märkte han genast
skillnaden mellan sitt öde och kamraternas. De
hade föräldrar och syskon, det fanns en följd
och en ordning i deras lif. De voro i släkt med
mänskligheten, och lydde hemliga
sambandslagar. Och de kände i luften att han icke hörde
till deras fårahus.
När han som kandidat vikarierade vid
fält-läkarkåren märkte han genast att hans plats
icke var där, och detsamma märkte officerarne.
Hans i början tysta motstånd mot deras
härsk-lystnad och godtycke stämplade honom som en
missnöjd granskare, och han fick gå ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
