Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 KABANTlNMiSTABNS BEEiTTELBEB
På sjukhusen likaså. Där insåg han straxt
den ödesdigra förutbestämmelsen i
samhälls-valet, och hvilka som voro kallade och hvilka
voro objudna. Det var som om de öfre kände
på lukten, hvilka som voro deras andas barn.
Och så var det öfverallt. Han öppnade praktik
som fruntimmersläkare, men lyckades icke, ty
han fordrade rena svar på frågorna, och det
fick han aldrig. Då blef han otålig och gick
för att vara rå. Han blef extra provinsialläkare
långt borta, och då han var oberoende af
patienternas gunst, brydde han sig ännu mindre om
att söka vara dem till behag. Därför flyttades
han en vacker dag till karantänerna, och hade
slutligen stannat på Skamsund. När han för
sjutton år sen kom dit råkade han genast i
strid med lotsarne, hvilka såsom de enda
myndigheterna på ön tillåtit sig en mängd
godtyckligheter mot befolkningen. Karantänmästarn
älskade frid och ro som andra människor, men
han hade tidigt lärt sig att det måste vara
kamp, och att det icke hjälpte bara sitta med
sina rättigheter, utan att man äfven måste
försvara dem, hvarje dag, hvarje stund på dagen.
Såsom nykommen sökte man kringskära hans
befogenhet och plocka ifrån honom hans små
förmåner. Sålunda, då lotsåldermannen rädde
af häfd öfver halfva området, men
karantänmästarn satt inkättad i sin vik med en enda liten
bergsudde, och lotsarne begagnade denna udde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
