Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABANTÄNMÄ.STABNS BEBlTTELSEB 125
till sina enskilda båtar och fiskredskap, gjorde
doktorn sig först underrättad om förhållandena.
Och när han utrönt, att han ägde nyttj
anderätten till udden, och då han tillika fått bevisadt
att lotsarne kunde ha sina grejor hvar som
helst eljes, gick han besekdligt till åldermannen
och sa ifrån. När det icke hjälpte med godo,
tog han i med hårdhandskarna, och lät sina
karlar röja och hägna platsen, som han
inrättade till en trädgård med ett enkelt lusthus.
Skrifvelser till styrelserna haglade, men saken
afgjordes till hans förmån.
Därmed var fiendskap för lifvet med
lotsarne; och karantänmästarn satt inspärrad på
sin udde, själf försatt i karantän, och där satt
han nu i sjutton år. Men i ro icke, ty det var
alltid strid. Än hade hans hund slagits med
lotsarnes, än hade lotsarnes höns gått i hans
trädgård, än hade en båt landat på den enas
eller andras område. Sålunda hölls han i ett
beständigt raseri, och när det ett ögonblick
blef lugnt utomhus, så hade han sin
hushållerska inomhus. De hade grälat i sjutton år, och
hon hade en gång i veckan packat sina saker
för att gå. Hon var en tyrann, som fordrade
att husbonden skulle äta socker i alla såser
till ock med till färsk torsk; hon kunde icke
på sjutton år lära sig koka ett ägg, utan ville
att doktorn skulle lära sig äta halfråa ägg,
hvilket han hatade. Tidtals tröttnade han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
