- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
147

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARANTÄNMÄSTARNS BERÄTTELSER 147

den andra af sina tycken och vanor, under det hon
blottade ^11 a sina. Som han älskade henne, ville han
ju vara behaglig och därföre lärde han tiga.
Slutligen hade hon med hela sin släkts vanor, ovanor,
egendomligheter och fördomar krupit in i hans lif,
så att han började känna sig förtunnas, förintas.

En afton öfverfölls unga frun af ett hastigt begär
att tala väl om sin syster, en afskyvärd kokett som
mannen hatade, emedan hon velat bryta hans
förlofning af egennyttiga skäl. Han hörde på med akt
ningsfull tystnad, muttrade då och då ett otydligt
bifall. Slutligen steg berömmet till lofsång, och trots
det att mannen fann sin hustrus pietet för
anförvandter särdeles vacker, kunde han icke så träda
in i hennes hud att han såg med hennes ögon.
Därför blef han stum, men på det sätt som säger mer
än klara ord. Och denna stumhet åtföljdes alltid af
ett tuggande med läpparne och en stark svettning.
Alla undertryckta ord och meningar hade tagit sig
ett stumt uttryck genom dessa rörelser med läpparne
— han »markerade» endast, som skådespelame kalla
det — och andedräkten som ej konsumerades till
ordbildning flåsades ut genom näsan. Svettporerna
öppnades samtidigt, lika många säkerhetsventiler för
undertryckta känslor, och han blef verkligen otreflig
att ha vid bordet.

Unga frun dolde icke sin olust, ty hon befarade
icke revenge. Hon gjorde en mycket ful gest som
alltid misskläder ett fruntimmer; hon tog sig om
näsan med två finger, för att värja sig mot dålig
lukt. Och samtidigt vände hon sig för att vädja till
gästerna om hon icke hade rätt I

Mannen blef hvit i ansiktet, reste sig och gick
ut. Det satt gäster omkring dem, som åsett den råa
scenen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free