Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABASTANMISTABNS BBBÄTTELSKB 149
I denna sinnesstämning kom han upp på rummet
och fann sin hustru vid skrifbord®! Hon reste sig
och kastade sig i hans famn, utan ett ord om
förlåtelse, naturligtvis — det begärde han icke och det
kunde hon icke, ty hon visste icke att hon gjort
något ondt De satte sig ner, och de gräto tillsammans
öfver den förlorade kärleken — ty att den gått,
därom fanns inga tvifvel. Men den hade gått utan deras
vilja och de sörjde den tillsammans som en död
kär, hvilken de icke dödat, men ej kunnat rädda.
De sutto framför ett faktum som de ej rådt öfver,
kärleken, den gode genius, som förstorat allt smått,
som föryngrat och förskönat allt gammalt och fult
hade öfvergifvit dem, och jordelifvets hela
hvardag-lighet stod naken inför dem. Men att de skulle
skiljas eller voro skilda föll dem icke in. Ty se, de
hade fått något tillsammans genom sorgen, något
som höll ihop dem. Men de råkades äfven i en
gemensam harm mot ödet som bedragit dem båda
på deras bästa känslor. En så stark känsla som
hat mäktade de icke under den stora förkrosselse
hvari de simmade. Endast harm och förtrytelse mot
ödet; och ödet blef syndabocken och afledaren.
Så ense och så förstående hade de aldrig talat
förr, och under det deras röster fingo kärleksfulla
tonfall, stannade de vid ett beslut: att återvända
och göra inträdet i hemmet. Nu talade han sig varm
vid tanken på hemmet, där man kunde utestänga alla
onda inflytelser, och där frid och endräkt skulle råda.
Därpå talade hon en stund om samma ämne, och
med lika värme, tills de hade glömt sin sorg. Och
när de glömt den, logo de, som förr, och se, nu vax
kärleken framme igen, och han var icke alls död;
äfven det var en villa, och hela sorgen också I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
