Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 KA B A NTÄNMÄ8T ABNS BEBÄTTELSEB
långa försvarstal öfver Wagner, men strax efter
brölloppet hade hon sagt rent ut att hon icke tålde
honom. Därför hade också mannen aldrig spelat för
henne, och hon låtsades icke veta att han kunde
spela.
Men nu erfor hon det som en lömsk
öfverrumpling, och mannen fick den omtalta blicken, som
sade honom hvad han hade att vänta.
Gästerna hade gått, och makarne sutto ensamma.
Han hade lärt i sitt hem att aldrig tala annat än väl
om nyss gångna gäster; hellre tiga. Hon hade nog
hört något .dylikt också, men här behöfde man icke
lägga band på sig.
Och nu började en kritik öfver hans vänner.
De voro, kort sagdt, tråkiga.
Han tuggades sin cigarr i tystnad, ty att tvista om
tycke och smak härvidlag vore ju obilligt.
Men hon fann dem äfven oartiga. Hon hade
lärt sig att unga män skulle säga behagligheter...
»Vågade de säga något obehagligt?» frågade han,
orolig öfver ,att någon skulle ha förgått sig.
»Nej I inte direkt.»
Och så kom en skur småaktiga anmärkningar, om
orätt knutna halsdukar, om en för lång näsa, om
ett för släpigt uttal, och så: »en så’n där som spelar
Wagner».
»Du är inte snäll!» sade mannen med ett lamt
försök att försvara sina vänner.
»Och dina vänner, som du tror på; du skulle ha
hört hvad jag hörde och sett hvad jag såg, blickar
och ord. De äro bara falska mot dig...»
Han rökte vidare och teg, men han tänkte på
hur usel han blifvit som förnekade sina bepröfvade
gamla vänner, hur lumpen han som med ögonen
hedt om förlåtelse för att man spelat Wagner. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
