Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157 KABANTINMASTABNS BEBÄTTELSEB
han talade i tankarne rent ut, jämlöpande med
hennes allt mer högljudda prat
Och han sade i tystnaden:
»Du föraktar mina vänner för att de icke
kurtiserade sin väns hustru, icke sade henne artigheter
rörande hennes kroppsdelar och klädning, och du
hatar dem därför att du kände min styrka växa i
deras krets af deras sympatier för mig. Du hatar
dem som du hatar mig och skulle hata hvarje annan
man, som vore din man.»
Hon måtte ha känt hans tankars kraft, ty hon
barjade sacka af i sin svada, och när han kastade
en blick JLt henne föreföll det honom som om hon
krympt ihop. Strax därpå reste hon sig under
förevändning att hon frös; och hon skakade verkligen i
kroppen, och hade röda flammor på kinderna.
* *
♦
Denna natt märkte han för första gången att han
vid sin sida hade en gammal ful kvinna, som
ernal-jerat sitt ansikte med skinande pomador och flätat
håret som en bondkvinna.
Hon brydde sig icke om att vara skön för honom,
men hon var redan nog cynisk att ogeneradt visa
sig vidrig, blottande toalettens osköna hemligheter.
Då löstes han för ett ögonblick ur förtrollningen
och tänkte på flykt, tänkte så länge tills sömnen
förbarmade sig öfver honom.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
