Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kabaktIshIstarss bebIttelbeb 163
De voro igenkända I Han stod som naken i
nässlor, hans hals svällde onaturligt och rödt så att
kinderna blefvo hals de också... Han kunde inte fatta
hur människors blickar förmådde verka som
gevärskulor ... han bokstafligen fusiljerades och sjönk ihop.
Sin dame tänkte han icke mera på, endast
majoren med majorsförhöret som kunde förstöra hans
framtid...
Men damen hade sett och förstått; och hon
vände, vände ryggen åt alltsammans och gick ut, fick
fatt i orätt kupé som dock var tom. Han kom efter
och de voro ensamma slutligen.
»Det är trefligt, hva?» hväste han. Och han
slog sig för pannan.
»Tänk att jag skulle låta narra mig ut på ett
sådant här äfventyr! Tänk! — Och majorn! Nu är
min bana slut!»
Detta var temat som sedan varierades till
Linköping, hunger och törst gjorde sitt till; det var
förfärligt
Efter Linköping kände båda att de ännu
återhållna beskyllningarne måste ha ett utbrott, och i
rätta ögonblicket dök minnet af mannen upp, och nu
kastade de sig öfver honom. Han hade skulden; han
var tyrannen, idioten förstås, en »sån där som spelte
Wagner», en djäfvel... Det var han som varskott
majorn, fanns inget tvifvel...
»Ja du, det tror jag», sade frun med fullaste
öfvertygelse...
»Tror du? Jag vet det!» trumfade baronen ut
»De råkas på börsen där de spekulera tillsammans i
aktier... och vet du hvad jag börjar misstänka?
Jo, din man uslingen som vi kallar honom, han, har,
aldrig älskat dig!»
Frun funderade en sekund, men antingen
mannens kärlek var otvifvelaktig, eller om det måste höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
