- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
164

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 - KABAHTlffMiSTABBS BKBÄTTELSKK

till pjesen att han älskat henne om hoa skulle få
äran att ha fockat honom — nog af han borde dock
ha älskat henne som var sä älskvärd.

»Nej, nu är du orättvis 1» vågade hon fram.

Hon kände sig däraf något lyftad att hon kunnat
säga ett godt ord om en fiende, men baronen kände
det som en förebråelse mot sig, och tog nya tag.

»Har han älskat dig, han som låste in dig och inte
ville följa dig i ridhuset? Han...»

Afledaren befanns vara utbegagnad och hotade
dessutom kasta åskstrålarne åt sidan på ett oroande
sätt, och nu togs upp en ny tråd: matfrågan. Som
den först kunde lösas i Nässjö föll den snart af sig
själf, ty det var en half dag dit I sin nöd och så
upplöst af sinnesrörelser, att hon icke kunde stämma
när tankar och känslor rände på, framkastade frun
en undran om hur hennes barn hade det hvartill
baronen svarade med en gäsp att ansiktet klöfe bom ett
rödt äpple ända ner till tungspen, hvarvid en del
mörka oxeltänder kommo att likna ett kärnhus.
Därpå satte han sig på ryggbastet som en missionär,
lät bålen så sakta löpa af stapeln, gjorde en
kovändning, och låg på soffan. Erinrande att något artigt
borde sägas vid det opassande beteendet gäspade
han: ursäkta, men jag är så sömnig.

Strax efter sof ban. Och om en stund snarkade
han Då när hon upphörde stå under inflytandet
af hans blickar och ord, återvann hon besinningen,
och kunde se hvem hennes reskamrat var och
jämförelserna infunno sig själfmanade.

Så hade aldrig hennes man uppfört sig; han var
fin jämförd med denne, och han var alltid väl klädd.

Baronen, som druckit mycket punsch dagen förut
började nu svettas, och det luktade ättika af honom.
Stall luktade han alltid... Hon gick ut i korridoren,
öppnade ett fönster, och liksom löst ur en förtroll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free