Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 kabaktibkibtabhs bkrittklsbb
tror jag nu int«, ty jag vet att naturen hvar-»
ken har gjort sig själf eller förmår uttänka
skälmstycken. Men antager man. deras sats, så
kommer man ner till zoologien och det vill jag
inte. Jag äger icke den teoretiska dyrkan af
kvinnan som mina samtida, ty jag har aldrig
haft mor; jag sätter henne å andra sidan högre,
instinktivt. Hon förefaller mig vara af en finare
materia än vi män, men jag kanske misstager
mig, ty hennes kropp är mera sysselsatt med de
animala förrättningarne än vår. Om jag vore
teosof skulle jag tro henne endast vara ett
larvstadium på väg till man, endast vara en
tillfällig materialisation, och att kärleken, det
vill säga mannens kärlek, skapar ut hennes
möjligheter till hvad hon blir och synes vara för
honom. När han finner denna egentligen liflösa
varelseform och börjar blåsa sin odödliga ande
i den, så gläds han åt sitt skapelseverk som
Gud på sjunde dagen, och den förädling hans
råare materia ej förmådde gifva åt hans sjäJ,
den åstadkommer han i hennes, och genom
återverkan –-nej, tack ska’ du ha, det här
rår jag inte på lika litet som på vinkelns
tredelning 1 — Faktum kvarstår och framgår af
min berättelse, att när en man blir sviken i
sin kärlek, som han alltid blir, så reser sig hela
hans varelse i uppror mot världsstyrelsen som
så nedlåtit sig gäcka hans heligaste, det
heligaste i hela skapelsen. Kan försynen vara med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
